Det är dock maktpåliggande (konstigt ord) att anordna en sådan kurs. Inriktningen kan lätt förväxlas med viljan att grunda en kanon eller avgöra vilka nutida författarskap som håller. Jag tror inte att det är kursens ambition att spela en sådan roll, men vare sig man vill eller inte får den något av en sådan funktion, genom att formulera sig övergripande om sådant som knappast litteraturkritiker ännu hunnit ta upp. (Utrymmet för översiktsartiklar om litteratur och poesi förefaller vara i stadigt krympande.)
Det är naturligtvis omöjligt att ge ens ett försök till heltäckande bild av litteraturens utveckling i "Sverige, Europa och världen"; denna svårighet kanske i sig blir något av ett tema i den globaliserade tid vi lever i. Något finns dock att hålla sig i; det är ingen vild gissning att kursen kommer att ta upp autofiktionen med Knausgård, Norén och Maja Lundgren som några av namnen. De internationella motsvarigheterna vågar jag inte nämna, om det finns några? Är det inte så att Norden ett kort tag var ledande - vad gäller att producera intresseväckande autofiktion?
Vad gäller den försiktigt formulerade delkursen "Poesins mötesplatser" är din gissning så god som min. Men låt oss se: OEI:s plantskolor, författarutbildningar, digitala forum osv. Någon konsensus om samtidspoesin går väl ännu inte att uppnå, hoppas jag innerligt. Så färdigt ska inte allt serveras. (Tipstack: Victor Malm.)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar