Ola Julén – ny volym med efterlämnade texter på Nirstedt/Litteratur

Ola Juléns korta författarskap har visat sig vara explosivt laddat. Men han har inte – mig veterligen - drabbats av några förkastelsedomar för voyeurism eller sexism, på det sätt som en av hans förebilder i poesin, Stig Larsson, gjorde. Med den unga dödas företräde rör han sig obehindrat genom halvt förbjudna salar; det är också det som ger hans korta diktrader en ny och oanad laddning. Vem hade kunnat tro att han efter sin död skulle bli en vägvisare in i en specifik poetik, den intima kortdiktens utsägelse av den förbjudna lockelsen.  

Men också hans mer expansivt uppbyggda dikter – som de i Gedins gruppantologi – bär på samma frenetiska språkliga utspel. (Jo, jag tycker man kan tala om språklig frenesi också när Julén bara godkänner en eller två rader åt gången under arbetet med Orissa. Det visar på ett passionerat förhållande till språket, att han så stryker ner nästan allt.) Tematiskt sett skrev Julén i ökande utsträckning om hur en fri tankegång möter en tillfälligt befriad kropp, trots alla skavanker och trots allt sexindustriellt fiasko vad gäller att möta vår längtan.

Det är som om blixten hela tiden stod på i rummet där han befinner sig. Den lyser upp hans inre vägval med en kompromisslös hetsätning av metaforer. Rader skjuts in i rader för att undanträngas av nästa och nästa formulering, tills allt blir nytt och nervigt så långt bördan räcker. 

De allra starkaste dikterna i volymen, som består av skilda nerslag i hans offentliggjorda verksamhet  - med ett visst fokus på genombrottet i Danmark - är dock hans bidrag i Krisitianstadsbladet  2006-2007 under rubriken "Veckans dikt". Här finns några av de mest chosefria men laddade raderna i svensk litterär offentlighet under 2000.talet. De är sorgligt självklara i sin diktion. Det som står där, står  där och det är inget att göra åt. 

     

                  Sitta på pendeln

                    På väg in i sjukdomen

                Och känna att allt tal omkring mig

                Går långsamt, hörs parallellt, glider ihop

                Så spela bara tidig Cohen

                    Stilla, helt akustisk på begravningen

                    Var tysta nu

                    Tänk inte mer på mig

                    Mitt hopp finns här, alldeles nära

                    Jag tänker inte säga vem hon är

Nirstedt/ Litteraturs utgåva av Ola Juléns Texter är en volym man kastar sig över men som kommer att räcka länge. Av en egendomlig slump (?) har den samma releasedatum (19/1) som Peter Lindforss, vars efterlämnade dikter släpps på Rönnells samma kväll.