Dikter från en tidigare osynlig

Något har faktiskt kanske hänt. En poet av Peter Lindforss kaliber behöver inte längre vara den osynlige mannen.

Det rör sig inte om speciellt många artiklar (hittills) om hans nya postuma bok, men de ritar om spelplanen rätt rejält. 

Visst gjorde jag rätt som trodde på honom, även om det knappast är någon tröst. Man ska inte behöva betala med sitt liv för att utöva en urgammal konstart som poesin.

Peter Lindforss var min mentor, om ni inte förstått det redan. Hur illa han än levde. Det här går så långt tillbaka och så djupt in. Så länge det inte fanns rättvisa för Peter Lindforss så gjorde det inte heller det för mig,

Recension i Aftonbladet av Petter Lindgren    recension i Opulens av Erik Bovin.

Fin text även i BTJ-häftet nr 5 2023  av Johan Kennebjörk. Här  bara slutet på hans besjälade recension::

”Det är en stark och sorglig diktsamling, bitvis så ren och rörande vacker att man häpnar..”¨

So where do we go from here?