den verkliga själen är ockuperad
slå mig en signal
och jag träder i
tjänst
det råkar vara
Världspoesidagen
jag hummar
förstrött, Världspoesidagen
var det inte någon
som satt kidnappad
en längre tid
därifrån
korsfäst i materian
korsfäst för fyra
vindar
jag minns inte
säkert
men hette hon inte
någonting i stil med
Blåsten-är-hård-över-marmorfälten
du måste gå ut på
första varningen
det står mellan
dig och whiskyn
man säger att det
här är en brandövning
men det vete fan
dina lockar är
tyngre än jag minns dem
älskling, ligger
du kvar i sängen
du vet att din man
vill göra comeback
nu går han ut i
det mekaniska ljuset
för att köpa
vårrullar
han passerar
datorfolket
på sina
rullbrädor
hans sinne är
fullt av
mytologiska djur
och redan ruttnande
ögonblicksbilder
ur köttätarnas
flock
du vet att han
kommer att återvända till dig
som ett nytaget
foto återvänder till sina mönsterbilder
älskling, ditt
sällskap är tyngre än jag minns det
fläckvis revolt
mot tingen
är vad som återstår
sedan vi gått med
i samma förening
föreningen för lyckopiller,
vapenuppehåll och en strid ström
av flyktingar
ur det
mekaniserade bråket
första
vagnsbestigare
är den som kallar oss
till handling
bort med honom
vi har sett
alldeles för många sinnessjuka vapenföra män
mitt ibland oss
leva högt på sin inbyggda
brist på medlidande
om solen måste gå
ner
innan kvällen
så är vi redan där
ditt sinne är
tyngre än jag minns det
min mullvad
registrerar
minsta hot
om minsta
överarbetning
av texterna som
han bär ansvar för
slå mig
tills jag blivit ännu
mer antivåld
säger den
mänskliga datorkopian av en dröm
du riktar in sig
på nya stötar
med ansiktet mot
det strömförande staketet
ner i lerfåran den
rinnande rännilen
roadtrip i
medvetandet
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar