bone. dikter av Yrsa Daley-Ward (it-lit, 2022)

Bokförlaget it-lit har en märkvärdig förmåga att göra sig uppmärksammat och få sina böcker recenserade i de stora tidningarna, trots att det inte är något stort förlag.

Förlagschefen Carl Lindsten har ett i paritet därmed begåvat sinne för strålkastarljuset.

Det här började när vi såg på Kulturnyheterna 2017 att det nya förlaget it-lit skulle ge ut lyxböcker för en ung marknad. Detta väckte ont blod hos somliga, men också nyfikenhet bland de unga som var vana vid att allt kunde köpas för pengar.

Och det tycktes funka. Ett fåtal av förlagets böcker var liksom överprissatta, sannerligen, medan de flesta av förlagets diktsamlingar betingade ett pris mellan 200 och 250 kr, dvs. helt normalt,

Och uppmärksammad blev utgivningen,

Jenny Högströms Sad life var dock aldrig sä bra som den framställdes. Inte Bella Batistinis två böcker heller.

Förlaget eftersträvar uppenbarligen en slags glamorös street-smartness hos sina poeter. De får gärna framstå som systemkritiker som lever farligt,

Här har vi ursprunget till en sådan bok,

Men Yrsa Daley-Wards bok bone (i översättning av Carl Lindsten) är verkligen bra.

Den lever upp till ryktbarheten hos en sensationellt trovärdig bok som lever och andas i takt med sin unga publik, Även jag har lätt att ta till mig den också.

Det handlar om kärleksbråk, kampen för att frigöra sig från ett strängt religiöst föräldrahem, kärleksbråk, droger, sex.

Huvudpersonen, diktjaget, är snyggt och framåt, ändå har hon problem, hon svävar liksom i det blå, utan att se var hon sätter ner fötterna. Hon hamnar snett några gånger och tar för sig sexuellt med fel personer (män eller kvinnor). Här är början på en lång dikt eller diktsvit:

 

 

Sanningen är en skönhet, sedan om den är vacker eller inte.

 

Kärlek betyder inte alltid att en ska stanna.

 

Ibland måste sanningen slå till dig – två gånger.

 

Kärlek betyder inte alltid att en ska stanna.

 

(ur dikten ”att det kan ta tjugo år och en dålig lever att räkna ut det här”)

 

Jag har sagt det redan, det här är en verkligt bra bok. Det är man inte bortskämd med.

Självcentrerat? Ja, mycket.