John Peter Gister 75 år

 https://www.facebook.com/share/p/17K3jLdtJj/

Roligt att Mats Barrdunge lyfter fram och uppmärksammar en av våra gemensamma vänner, den fantastiska, numera bortgångne John Peter Gister!
Filmen med uppträdanden är från sent 80-tal eller tidigt 90-tal (kolla in årgången på min Hultsfredströja så får ni en bra ledtråd!).

”Placerad, registrerad och etablerad i trakterna av Roslagstull, Vasastan, Stockholm.” Så skriver John Peter i sin självbiografiska presentation i antologin ”Den lyriska Kalendern” (DBA).
Det finns en stor dos magi i mycket av det han gjorde. Om han så förlorade allt han ägde skulle dessa centrala platser finnas kvar och bära upp hans medvetande.

Förra veckan skulle John Peter Gister ha fyllt 75 år. Tyvärr försvann en del manus under natten då han dog.

youtube.com

Hemma hos John Peter Gister del 3

Jag besöker John Peter Gister i sin hem i Stockholm

Rock against raggare

 

När punken nådde Småland
köpte jag en basgitarr på postorder
lyckades koppla in den i en gammal rör-radio
utan att vare sig radion eller basen blev strömförande

vi repade några gånger i familjens källare
föräldrarna alldeles för snälla, naiva inför oljudet
den ende som kunde spela i gänget, R, gillade Thin Lizzy
på gymnasiet gled han omkring i lång päls och röda skinnbrallor
han sa hejdå rätt snabbt, men polaren H köpte en fuzzbox
lärde sig ta barréackord, vi tyckte att vi kunde spela ganska snabbt
vi läste Schlager och NME, snart vrålade vi gabba gabba hey

året därpå bytte jag upp mig
insåg att Peter Ivarss hade en Fender 

småstadens ende tillgänglige trummis H hade hår på bröstet,
L, från fotbollen, ägde en elgitarr och var musikalisk på riktigt
vi blev en udda trio, vi ville markera vår särart och döpte vårt band till
»De tre små vita kaninerna som springer över Den mörka heden«

jag fixade en flanger och ett eko, gitarristen hade magiska fingrar
vi namedroppade ofta JD, TT Reuter och A Certain Ratio
och hyrde ett övergivet kontor nära Åbro bryggeri
ibland klev det in folk i replokalen, fulla, gapiga, på väg
till eller från stans enda diskotek, som också låg i närheten

RW skrev subjektivt fint om oss i lokaltidningen
ingen av oss kunde sjunga, vi övertalade K att vara med
kravet var att alltid röka John Silver på scen och på foton
han kunde inte heller sjunga men kunde se cool ut, det räckte
han gillade Discharge och The Stranglers, det räckte också

flyttlasset gick till storstan -86, vi ordnade en andrahandstrea
i en delad replokal i Farsta bytte vi namn till det muntrare »De Nakna & Levande«
vi var med i lokalradion och trodde nog att allt snart skulle lossna

i backspegeln är det väl uppenbart att det nya bandnamnet
lät lika mörkt och deppigt som det tidigare

efter nåt år rann allt ut i sanden, det hände att jag sov i replokalen
men vi skapade fina minnen, och som trio spelade vi åtminstone på festivalen

. . .

Texten är ett utkast, och ingår antagligen i en kommande utgåva på temat »musik«.

Texten ingår i FUZZBOX, en 7-tumssingel utan vinyl på temat »musik«.

 

 

"Eyeless in Tel Aviv" 13.VI.25

 

Striderna böljar fram över kontinenterna.

Döden förflyttar sig som ett kors på satellitbilderna.

Alla som inte rör sig sover.

Alla som inte rör sig är döda.

Världen står aldrig stilla.

Världen står aldrig stilla.

Hur länger orkar vi

uthärda

det här livet?

ett parti Memory för dig

Vi möts vid gränsen

där allting tar sin början

i olika riktningar

Minnesmonumentet

flagnar

Polaroidfotona

Ser ut som de alltid gjort

Brunmurriga

 

Vinden vill in i träden

och jag vill ut på

gatan…

Tror jag!

 

Du kommer

från 70-talet

Jag är på väg dit

 

Det går inte att

orientera sig

när allt är underliga

perspektivförskjutningar

 

Du känner Stagnelius

”Vän! i förödelsens stund”

och vet att sången är

det enda som skingrar

vårt mörker

 

Ovän i

bedrövelsens tid

Vet att två gånger

Har jag överskridit Berlinmuren

 

De preussiska stövlarna

underminerar mänskligheten

skiljer oss från

de grävande hundarna

 

Nu vill jag se om hennes ansikte

Kan vinna hävd i det övergivna maktpalatset

 

Har jag publicerat dessa rader någon annanstans tidigare? Tror inte det...

"Eyeless in Gaza" (20.V.25)

De snabbt tillkallade
militärfordonen,
river upp moln av damm
som hindrar de förbipasserande
att se vad det är som egentligen pågår. 

Vi sitter på ett café en bit bort
och känner doften av rök och död
komma över oss.
Gatan fylls av kaos och förvirring. 

De skadade bärs bort
på provisoriska bårar
och passerar oss på några meters avstånd. 

Efteråt minns jag 
bara flickans hår,
som ligger kvar
som en röd gloria
runt hennes huvud.

Två bortsprängda ögonblick
som bränt sig kvar i minnet. 

Fotnot: titeln "Eyeless in Gaza" är hämtad från det brittiska bandet , som i sin tur har lånat sitt namn från Aldous Huxleys roman med samma namn från 1936. 

På pass med jordlöpare

Thomas Tidholm gjorde mig glad häromdagen när jag läste hans diktsamling Jordlöparens bok – om natur, konst och människor.  (Wahlström & Widstrand, 2020). Tidholm är inte riktigt som andra naturnära poeter, han har ett öppnare rum och en varmare hand. Han charmar på avstånd.

Men jag skrev nyss att jag blev glad i mötet med hans senaste bok, som alltså heter Jordlöparens bok. Den är helt annorlunda i sina slutsatser om vilket liv vi kan skapa tillsammans, vi som bor på den här platsen Jorden. Det finns en ganska stor strömning av ekologiskt inriktade poeter som i själva verket vill människans utplåning, så att naturen kan få fritt spelrum, återvända till sitt egenskapade tillstånd av balans. Ty endast så kan naturen överleva, då människan hotar dess själva livsnerv just nu, mångfalden bland djur och växter, artrikedomen, klimatet…

 

Ja, det ser dystert ut, Men Tidholm är bland de numera ganska få som vill samarbete mellan människa och natur, att de äntligen ska börja lära av varandra. Tidholm vill framförallt lära ödmjukhet. Och visst behövs det. Men Tidholms dikter sträcker ut mot allt levande och låter inte sorgen eller egenrättfärdigheten vinna.

 

Han fanns i några hundra millioner år innan han fick ett namn.

Jordlöpare. Ett så vackert namn. Vem hittade på det?

Inte han själv. Men människan som satt där med en svart ganska

 stor skalbagge framför sig måste ha tänkt någonting, Kanske

bara…  ja den löper ju på jorden så…

Men kanske är vi alla jordlöpare? Fyll själv i svaret.

På latin: Carabus hortensis, med små gropar i täckvingarna, eller

Carabus violaceus, tonar i violett

Så märkliga varelser

 

Och jag håller med. Jordlöpare är  vackra och unika djur, Idag springer de på samma pass som vi.

 

 

 

Tal i egen sak och på eget bevåg

Peter Lindforss höll på att få ett stort erkännande för sin poesi - ja, postumt förstås. Det var några år då Peter lyste över allt och bland andra Bruno K Öijer erkände hans storhet. Känslan av att här formas något stort och avgörande i svensk litteratur för lång tid framåt, en romantisk samhällskritik återvände med drag från förr och nu. Men sen är Peter plötsligt borta ur offentligheten, ingen nämner hans namn längre. Så vad hände med hans sista bok, Last Poems, den som allt skulle leda fram till? Jag vet inte, men  jag tänker mig att avundsjukan kom tillbaka.

Saknar du skor sedan 30-talet måste du dubbla insatsen

 

Hur många poeter medverkar i Poesimässan?

Ett 40-tal

några kan förstås också bli sjuka?

ja, der är sant, vi är två om saken 

 

om natten sitter de där i trappen och laddar sins mobiler

de flesta poeter har inget att säga

ordabstrusa lirare

*

nu stänger biblioteket för morgonens intåg 

få se vad vi kan hitta på

Slas ringde och sa att det finns fortarande fina flyktvägar frän Vita Bergen

Det märks inte när man lämnar stan i sin pseudovetenskapliga bubbla

Blir osynlig men längtar ändå ner

Till Västergötlands småirriterade stugor

Där allting sker och inget varar för evigt

Hör du något som går sönder är det säkert våra liv

Poesin håller garden uppe

tiden fräter 

sönder handskarna

det är poesi med nya mått

du tvingas jobba hårt

nu när verkligheten håller emot

vem vill skriva

om diktens sanna form

den dag då musiken dog

en av mina (opublicerade) favoriter, ur en kommande diktsamling -

Om 19 poeter från Österbotten (Scriptum, 2024)

 

Denna bygd är inte så avlägsen och den kommer närmare för varje dag. Ändå har den sin särprägel. Spjutspetsteknik i de modernaste av industrier blandas med en agrar traditionskultur av tysta män som sitter i hytter och rör spakarna (och skriver poesi på fritiden). Religionen står stark, olika frireligiösa sammanhang dominerar bilden

Denna bild – som väl gränsar till karikatyr -  hämtar jag (och i viss mån övertar) från journalisten/författaren Philip Teir, som för några år sedan gav ut minnes- och interjuboken från en uppväxt i Österbotten, ”Extremt platt och otroligt nära” Flera författare har genom åren funnit en fristad och en välkomnande miljö i trakterna av regionala storstaden Vasa.. 

Svenske Nicko Smith kom hit från ett kyligt, drogbelamrat Stockholm (uppvuxen i Holmsund utanför Umeå) och kände sig genast hemma i den lugna, vänliga regionhuvudstaden Vasa. Här genomlyser han vardagen med sin ständiga självuppfostran. Han har redan givit ut en handfull diktsamlingar på eget förlag med olikartade teman som hårdrock, situationen inom åldringsvården och idyllen i Brändö (stadsdel i Vasa). 

Nicko Smith är en av redaktörerna för den nya antologin med österbottnisk poesi vid namn  ”19 poeter”. Nicko håller på att bli en uppmärksammad och folklig poet. Liksom sina kolleger i antologin tillhör han den svenskspråkiga kretsen i Finland. Redaktör för boken har även räven Thomas Mikael Bäck varit. 

Jag tycker Smith och Bäck har gjort ett hyfsat till bra jobb med att lyfta fram den samtida österbottniska poesin, bredden snarare än topparna. (Man undrar varför exempelvis Catharina Gripenberg och Eva-Stina Byggmästar saknas i urvalet.)

De många samhällsengagerade och i mindre mån språkkritiska poeterna talar liksom i munnen på varandra, Bror Rönnholm och Sven-Erik Klinkman hör till de lyriskt starkaste. Heidi von Wright är förstås en stjärna. Ralf Andtbacka skriver skickligt sammanfattande om poetiska rörelser i det nutida Svenskfinland.

Boken innehåller förutom ett antal dikter per medverkande, även intressanta intervjuer om deras poesisyn.

Det känns svårt att citera enstaka dikter eller diktrader. ur en så brokig samling röster. Bland poeter jag gillar står duon Svea Lofthouse och Angel Park starka, och jag undrar var Jens Sandberg får all sin positiva energi ifrån. Ibland är en lättsam approach allt som behövs:

        Sommaren skriver poesi på bilfönstret,

        de surfande åkrarna

        Färgerna är hemma.

        Träden bygger drömmar

        av en flicka på rymmen.

        Bären är hemma.

        (dikt av Jens Sandberg ur en längre diktsvit)

Förbjudna ord (enligt Donald Trump)

 

• accessible
• activism
• activists
• advocacy
• advocate
• advocates
• affirming care
• all-inclusive
• allyship
• anti-racism
• antiracist
• assigned at birth
• assigned female at birth
• assigned male at birth
• at risk
• barrier
• barriers
• belong
• bias
• biased
• biased toward
• biases
• biases towards
• biologically female
• biologically male
• BIPOC
• Black
• breastfeed + people
• breastfeed + person
• chestfeed + people
• chestfeed + person
• clean energy
• climate crisis
• climate science
• commercial sex worker
• community diversity
• community equity
• confirmation bias
• cultural competence
• cultural differences
• cultural heritage
• cultural sensitivity
• culturally appropriate
• culturally responsive
• DEI
• DEIA
• DEIAB
• DEIJ
• disabilities
• disability
• discriminated
• discrimination
• discriminatory
• disparity
• diverse
• diverse backgrounds
• diverse communities
• diverse community
• diverse group
• diverse groups
• diversified
• diversify
• diversifying
• diversity
• enhance the diversity
• enhancing diversity
• environmental quality
• equal opportunity
• equality
• equitable
• equitableness
• equity
• ethnicity
• excluded
• exclusion
• expression
• female
• females
• feminism
• fostering inclusivity
• GBV
• gender
• gender based
• gender based violence
• gender diversity
• gender identity
• gender ideology
• gender-affirming care
• genders
• Gulf of Mexico
• hate speech
• health disparity
• health equity
• hispanic minority
• historically
• identity
• immigrants
• implicit bias
• implicit biases
• inclusion
• inclusive
• inclusive leadership
• inclusiveness
• inclusivity
• increase diversity
• increase the diversity
• indigenous community
• inequalities
• inequality
• inequitable
• inequities
• inequity
• injustice
• institutional
• intersectional
• intersectionality
• key groups
• key people
• key populations
• Latinx
• LGBT
• LGBTQ
• marginalize
• marginalized
• men who have sex with men
• mental health
• minorities
• minority
• most risk
• MSM
• multicultural
• Mx
• Native American
• non-binary
• nonbinary
• oppression
• oppressive
• orientation
• people + uterus
• people-centered care
• person-centered
• person-centered care
• polarization
• political
• pollution
• pregnant people
• pregnant person
• pregnant persons
• prejudice
• privilege
• privileges
• promote diversity
• promoting diversity
• pronoun
• pronouns
• prostitute
• race
• race and ethnicity
• racial
• racial diversity
• racial identity
• racial inequality
• racial justice
• racially
• racism
• segregation
• sense of belonging
• sex
• sexual preferences
• sexuality
• social justice
• sociocultural
• socioeconomic
• status
• stereotype
• stereotypes
• systemic
• systemically
• they/them
• trans
• transgender
• transsexual
• trauma
• traumatic
• tribal
• unconscious bias
• underappreciated
• underprivileged
• underrepresentation
• underrepresented
• underserved
• undervalued
• victim
• victims
• vulnerable populations
• women
• women and underrepresented
  
  

Ovanstående ord får inte längre användas i vetenskapliga artiklar.
Källa: The New York Times

En bild av skuggorna över Rönnells

Varför har 1950-talsgänget i Metamorfos blivit så omtalat och samtidigt hemlighetsfullt betraktat av dem som minns och vårdar de alternativa stråkens bildande i Sverige? Är det den ”eviga” avantgardismen som spökar? Dess estetiskt-etiska vågspel gör att någonting fortfarande känns gåtfullt. Det lockar att ta del av ett landskap där allt känns ungdomligt brinnande. Även vi måste någon gång gå loss under nya solar och befria monumenten.

Det gångna var en slutenhet, skulle snart stå mystiskt öppen.

Hur konstnärer hittar hem

Jag letade efter Peter Lindforss verk

”Då kommer du att få leta länge”

sa bokhandelsbiträdet

Nu är bara frågan

Vad menade han med det?

Kanske brydde han sig bara inte längre

*

När någon dör

Är det så mycket som ställs in

Medan annat kommer till

Kanske är det det enda

som kan sägas

om döden 

*

Du stod där

Utanför Norrbacka Port

Tyckte solen stod lågt

och bländande

På  jordfasta blad

*

Senare,

när jag stod stilla

på ett tåg vid Slussen

Kom jag att tänka på att Höken var död

Jag sprang av tåget

För att möta de rena färgerna

Elements of time - Lines for Peter and Leonard

Lines from the back-room

Everyone’s beingl scared

About giving yourself to order

It seems to me that you once cared

So you have put down your pencil

like most younger people do

Somewhere between the  roaring twenties

And old age, where I’m  coming from

So you have put down your typewriter

On the floor, where eventually everything rests

Somewhere where the flowers bleed

And the flies murmurs about losing speed

So you have put  down your computer

It might come as no surprise

Still looks like a mysterious mountain

Without any stairs to climb

And about us as human beings

We still seemed to be ill-advised

Let’s put down our weapons

And go change the tide

Agneta Rahikainen forskar i Södergran

Jag använde 386 sidor för att fullborda mina Samlade dikter 1999.

Edith Södergran samlade sitt allt i diktväg på 375 sidor. Hon reciterade sina landskap, läste stolt och starkt, men strök hellre ner dikterna än gjorde dem längre. Hon var ung och stolt inför ögonblicket i sina händer och ville nog korta av döden lite grann. Hon kom mig nära och gjorde mig inte besviken.

Agneta Rahikainens biografi ”Kampen om Edith” från 2014 innehåller 456 sidor med svällande notiser, noter och översiktsartiklar. I sin stridbarhet riktar sig Edith mot eftervärlden och inte gör hon sig mindre än hon är. Hennes skapande liv är inte långt men verket desto rikare.

Rader som inte går att skilja åt

 du pretenderade

till ett mentorskap

som bara du var hemlighetsfull nog

att kunna ro i land

det krävde först av allt

andligt medborgarskap

i det land där du föddes att verka

man kunde inte begripa

hur du hade hittat dit

var det blåregn

var det Cohen själv

Visst, det finns mer

Han sa 

Att han ville ge ut en bok

Som skulle heta hundra dikter

Ledsen, Peter

Men jag hittade bara trettio mästerverk av din hand

På den tiden när detta utspelades

Boken vi drömde om

Blev en relativt tunn bok

Men vi blev inte av med drömmarna

Vi fortsatte att inventera det ljus som föll in 

Snett genom datorn

Och började ta bättre vara på

Vad tiden ville skapa av våra ansikten

Det stod så småningom klart

Och dikterna började rulla in när vi lät dem

I allt snabbare takt

Som om du hade utsatt dig för något

Vi inte längre kunde påverka

När Peter fraktades förbi i smyg av Karon

Ropade jag till honom över havet

”Boken är uppe i hundra nu. Varje dag ökar

Ekots kraft - man har tagit emot 

Ditt skrivande som aldrig förr

Folk har börjat säga att det måste finnas mer”

Dikt om skrivandet och publicerandet av Peter Lindforss tre postuma diktsamlingar, varav den sista, The Last Poems släpps tisdag den 28 januari kl 18.30 på Rönnells. 

Diktsamlingen "Det finns mer" (Den blinde Argus & Bokförlaget Megafon, 2014) kastar blickar från en hemlös.

Ny diktsamling av Lukas Moodysson

Lukas Moodysson

Det var mörkt i mitt huvud men aldrig i mitt hjärta

Wahlström & Widstrand

 Utgivningsdatum: 2025-02-04  Antal sidor: 114

 Omslagsform: Paul Kühlhorn

Den forna Malmöligans medlemmar fortsätter att göra poetiska avtryck. Håkan Sandell skriver frenetiskt från sitt undanskymda tillhåll i Oslo och har släppt flera diktsamlingar de senaste åren. Nu gör hans kumpan Lukas Moodysson en efterlängtad poesicomeback! I februari kommer hans åttonde diktsamling sedan dunderdebuten 1987 med Det spelar ingen roll var blixtarna slår ner.  

Genom åren har Lukas kommit ut med tre romaner + en seriebok tillsammans med frun Coco Moodysson. Den senaste boken med texter av Lukas Moodysson var Någon Har Kidnappat Golvet Under Dina Fötter, volym 2, som innehåller retrospektiva dikter m.m. från åren 1984-1992, utgiven av Bokförlaget Megafon 2014. Den finns fortfarande i lager och går att beställa genom att maila denblindeargus@gmail.com (170:-, inkl. porto). 

Lukas är även aktuell med en kortfilm på Göteborgs filmfestival (24/9-2/2). ”Vi går inte härifrån”  lär handla om en man som ockuperar sin chefs kontor när han fått sparken, detta till musik av  proggbandet Träd, Gräs och Stenar!

           

         ***

jag går med hundarna bort till spökskeppet stort vitt tomt

smutsigt vitt

hälften av fönsterna igenbommade med brädor

de andra med trasiga gardiner

livbåtarna är kvar

hänger i luften

jag kom hem till malmö

duscha klippa naglarna

lite parfym vit skjorta du sa till mig när du levde: vi måste stanna kvar här, i den här staden, vi måste vara de som stannar och ser allt, du och jag

(dikt från Det var mörkt i mitt huvud men inte i mitt hjärta, W&W 2025)

Ny diktsamling av Håkan Sandell (två)

Håkan Sandell

Där våra floder rinner samman

Nya dikter 2023-2024, Bokförlaget Faethon

Håkan Sandell (f 1962) är en av sin generations främsta och mest produktiva poeter. Från sin lite avsides belägna position i Oslo har den forne Malmöpoeten hittat en till synes outsinlig lyrisk ådra. Sedan 2020 har han nu givit ut fem diktsamlingar + ett par översättningsvolymer + tegelstenen Urvalet så, med hans samlade dikter 1981 - 2020.

I sin senaste diktsamling Där våra floder rinner samman, utgivet av det lilla förlaget Faethon, samlar han flera trådar från tidigare böcker. Den 80-sidiga boken är förresten inte svart, som man kan tro vid första anblicken. Denna digitala version av bokomslaget kan heller inte återge alla färgnyanser, utan det bästa är att söka upp den fysiska boken. Håll ögonen riktigt nära så ser man att bokomslaget är mörkt lila. Färger har för övrigt en viktig roll i Sandells dikter, vilket nedanstående dikt är ett tydligt exempel på.  

[II:20 ur Där våra floder rinner samman, Faethon 2024]

du har sett folk fladdra iväg till sina arbeten

och daghemsplatser, i motvind och rutiner,

passera de parterade kvarterens husgavlar

vid bussköns uppskissade altartavleansikten.

Du ser även det outförda vita på målarduken,

ser en slarvig frukost inhandlas i närbutikerna.

Och där, genom regn, avgaser eller dimma,

ser du kärlek misslyckas och kämpa vidare,

ens ostadiga framtid matchande den andres.

Du ser hur höstvind som gled ner från åssidan

har slitit med gulnade skärvor ur trädkronorna,

ser hur fort nakna ord svikit sin bästa mening.

Du skymtar också, svårbeskrivit, den pelare

sila igenom som trots allt upprätthåller vår tid,

fast kanske är den bara det omålade emellan.

Du såg de strålande grå morgnarna, och hörde

det impermanenta ropa längtansfullt på kväll.

Så står hastig skrift på väggarna i öppen kod,

från taxibaksäten skymtas i natthimmelsblått,

hur killen där, vid broväggen, med ryggen till

står lår-injicerarande med byxorna hängande,

så snedlutande som gatans byggnadsställningar.

Snart är också han och olycksvännerna borta

med det andra försvinnande, oktober som växlar

till november, varpå ett än tyngre mörker skall

föras in av en barsk vind och sedan bli varande.

Utöver det väntar mest bara de första snöfallen,

glödvarma krogrum, och så symboldagen för

det heliga barnets födelse kort inklämd,

Omslagsteckning av Christopher Rådlund. 

Ny diktsamling av Håkan Sandell (ett)

HÅKAN SANDELL - Där våra floder rinner samman Nya dikter 2023-2024 (Bokförlaget Faethon)

DIKTFÖRTECKNING / FÖRSTARADSREGISTER

I:1 från rökbanderollerna/ slagorden av snö …

I:2 portvakterna försvunna vid porten …

I:3 efter ödesvalet, mer av samma sort …

I:4 med blått hår under hörlurar, falnat …

I:5 finns ingen information som räddar dig …

I:6 så är kylan över, en mörkblå luft …

I:7 aftonstjärnan vilar kind vid kind …

I:8 en magiker, väl knappast ständigt …

I:9 samtliga indicier är igenkänningsbara …

I:10 julisol följd av augustisol …

I:12 till sist rinner våra floder samman …

I:13 här faller i sin långa cyklus …

I:14 det är ett stort stycke skuret ur oktober …

I:15 kväll föll, som en kort skimrande svart sten …

I:16 efter barbarerna blir allting så skönt …

I:17 jag ser det stora kulturskeppet sjunka …

I:18 kråkorna gungar av tillfredställelse …

I:19 jag vet bara vad jag ser, inflyttande unga …

I:20 utsikten är snabbtecknad: två på en …

II:1 vår tid är som om medeltiden krockat …

II:2 några måste leva i en okänd tid …

II:3 cirrusmolnen verkade som framskrapade …

II:4 massorna jagade varandra på Twitter …

II:5 så länge du inte ställer det minsta krav …

II:6 i dag, i en sval förhall till sommardag …

II:7 medelklassen vill ha trädgårdar …

II:8 i staden är det så mycket som är fel …

II:9 en droppe av Dionysos blod föll …

II:10 tillbaka från en smutsig metropols …

II:11 evig koppar och brons lyser ärgad …

II:12 vi vet inte så mycket om det förflutna …

II:13 det kan inte kallas kulturens slut …

II:14 för aftonland, det ordet förstår jag inte mer …

II:15 där sushi-kedjorna stänger och avrundar …

II:16 tiden och staden möts igen över  …

II:17 till och med sms-grälen ligger sparade …

II:18 om du kom in från regnet, som jag kom …

II:19 säg mig, är alltsammans likväl inte värt det …

II:20 du har sett folk fladdra iväg till sina arbeten …

III:1 fullmåne över det mesta av Akershus …

III:2 i drömmen ser vi ut över maskinhallen …

III:3 fabrikerna längs älven är stängda …

III:4 men fortsatte att skriva djupsinniga essäer …

III:5 där är vi i Den Haag, kan se in …

III:6 ett obesökt Malmö som nattligt lever …

III:7 kan en kultur nå en lysande höjdpunkt …

III:8 ett stort politiskt ledarskap - genomfalskt …

III:9 från sidogatorna letar sig folk sig ner … 

III:10 likt vågor över stora hav tog vi oss hit …

III:11 Baku-infarten med sin 8-filiga motorväg …

III:12 det kändes ovant att deltaga i att rädda …

III:13 så föder undergången ett barn …

III:14 nu slutade regnet över polishusets park …

III:15 lång kjol och långa Persefone-armar …

III:16 i ett slags grovt misslyckad tillbaka-till-naturen …

III:17 det är stormtid, förhållanden bryts upp …

III:18 du har blivit hängande kvar …

III:19 vid ryska kyrkan på Akersveien …

III:20 helt svagt hörs mig var gång vid nyårets …

Coda: jag höll min hoppfulla fackla hårt, länge …

Omslagsteckning av Christopher Rådlund