Om jag sutte i positionen att jag kunde göra en antologi över svensk samtidspoesi – märk väl inte en partisk partisanantologi som 32/2011, utan en antologi över den bästa poesin – skulle jag utan tvekan och snarast möjligt lyfta in Bo Gustavsson i detta sammanhang.
Orsaken? Ja, han har skrivit en handfull dikter som förtjänar att bli klassiker. Några av hans diktsamlingar är mästerverk. Räcker inte det?
Det är lite skrämmande och fascinerande att mitt ibland oss går det oupptäckta lyriker som i sina bästa stunder snuddar vid Gunnar Ekelöfs och Tomas Tranströmers dignitet. Bo Gustavsson har varit rastlöst produktiv sedan den sena debuten i början av 90-talet och är lite ojämn som lyriker. Få skribenter överblickar hela hans verk, även om Guido Zeccola antagligen kommer närmast att gett honom den uppmärksamheten. Men när Bo Gustavsson applicerar sina livserfarenheter i lika mån som sin beläsenhet på ett stoff, så att säga utsätter det för trycket av sin lyriska begåvning och samtidigt rörelsefriheten hos sin närmast gränslösa inlevelse, då uppstår någonting som få andra svenska samtidslyriker är i närheten av. Diktsamlingen om den italienske revolutionären och teoretikern Antonio Gramsci (1891-1937), Gramscis postuma anteckningar (Symposion, 2002) är förmodligen mästerverket bland det Bo Gustavsson hittills givit ut.
Den här diktsamlingen – som flera andra av Bo Gustavssons diktböcker – utgår från ett verkligt människoöde, men författaren uppställer samtidigt fiktionen och förutsättningen att dikterna är talade av Antonio Gramsci själv efter hans död på Quisisana-sjukhuset. Detta trots att Gramsci själv inte trodde på ett liv efter döden! Redan här en paradox. Lyriska moment omväxlar med skildringar och minnesbilder ur Gramscis liv.
Övergång genom att tända de första tingen
Vakna till doften
av nybakat bröd. Vaggad
in i en andra
sömn av nybakat bröd.
Följ kroppens sömniga hunger
doftande av vakenhet
till två utsträckta händer
som räcker fram nybakat
bröd. Gå ut i dagens
lodräta ljus – en doft
av nybakat bröd! – och
stå i ljuset och ät av
det lodrätas bröd, av den lågande
sömnen i dagen, av de första
tingens doft av nybakat bröd –
tänd är den stora vakenheten
som har middagstimmens höga
sömn doftande av vitt
nybakat bröd…
En annan bok om ett människoöde som samtidigt är både medryckande och djupare än man i förstone kan ana är ”Howdy, Jag är horan och fyllot Calamity Jane” som kom 2013 på Podium Distribution.
Bo Gustavssons senaste diktsamling, ”Svarthättan flyger i ensamheten” som kom i våras innehåller några av de vackraste dikterna jag läst om döden, detta ack så något dystra tema. Går det då att göra skönhet av allt, som när jaget i Bo Gustavssons dikt står vid Joseph Brodskys grav och ser namnet och årtalet skymmas av rosorna som växer på platsen?
Och nu har jag nämnt de i mitt tycke kanske främsta av Bo Gustavssons verk, jämte essäsamlingen ”Det stora okända” (Symposion, 2010).
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar