”Det enda som räknas är
om orden är skrivna på Patmos, det vill säga
under inverkan av den helige ande”
Jens Björneboe
Jag önskar mig en spröd riksdag,
en livrädd församling, färglös,
alla rädda för döden.
Ingen ska minnas
sin grannes ansikte.
När jag en morgon vaknar
och finner att jag inte längre lever
är det till min spröda riksdag
dina tankar bör gå.
Och ingen ska minnas
sin granne.
Ta spjärn i ditt utskott.
Och ingen ska minnas
Sveriges ansikte.
Kommentar 2014
Du vet, det är en grå förmiddag, man sitter ensam och sörplar sitt kaffe och röker sina John Silver. Så hör man en ton och kastar ner några rader som följer rytmen i huvudet. Blänger förstrött på orden, skakar på huvudet, begriper inte vad man rafsat ner under mindre än en minut. Men anteckningsblocket sparas, tänker att här kanske finns ett avstamp eller en komplettering längre fram. Så hamnar blocket långt ner i en papplåda i samband med en flytt, och när man 23 år senare bestämmer sig för en genomgripande storstädning hittar man texten – och förstummas. Orden saknar helt förankring i vare sig det tidiga 90-talets eller tidigare decenniers låda av attityder och fraser, men den ton man hörde en grå vårvintertisdag för nära ett kvartssekel sedan tycks nu – från en kulle av ett inte alltför pjåkigt utanförskap – vara rykande dagsaktuell senhösten 2014.
- Eric Fylkeson
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar