Så verkar kulturtidskrifterna vara "räddade" för den här gången! Besparingarna på 15 miljoner tas hem någon annanstans inom kulturbudgeten. Men faktum kvarstår att potten med pengar är för liten, produktionsstödet verkar ha fastnat på den magiska 19-miljonersgränsen. Kulturrådet redovisar ju själva att stödet står och stampar på den nivån sedan åratal, varför vet egentligen ingen. Jag vet bara att läget tvingar fram hårda prioriteringar, hårdare för varje år, och att många tidskrifter redan har tvingats lägga ned. Det väckte dock ett ramaskri när hela kulturområdet var hotat och tacka för det! Nu får vi se om Kulturrådet - denna för mig ganska hemlighetsfulla och slutna organisation som dock svarar hövligt och korrekt på mail - hinner jobba ikapp så att produktionsstödet kan betalas ut utan större förseningar. Gissningsvis har situationen försvårats för många tidskrifter genom att besked och utbetalningar skjuts upp. Vi får som sagt se om några besked hinner ges innan jul, knappast troligt.
Nu önskar jag bara, om jag får framställa en önskan, att kulturtidskrifter återigen uppmärksammas och recenseras även till vardags, när det inte är krisläge.
Jag har en bågnande klippärm hemma med urklipp från framförallt åren 1982-2000. Större delen av materialet är recensioner av tidskrifter jag medverkat i eller varit med och producerat. Det är närmast surrealistiskt att tänka sig, i dagens litterära klimat, att vi fick halvsidor och kvartssidor varje gång vi gav ut ett nytt nummer av tidskriften Den Blinde Argus (1985-1995). Och morgontidningarna var inga tabloider!
P.S.Sedan 15 november 2004 är Den Blinde Argus en kollektivblogg! Vi fyllde tio år i denna gestalt men glömde fira!
2 kommentarer :
Nu drogs ju förslaget tillbaka i sista timmen, men det är ett illavarslande tecken på hur hoppig och avprofessionaliserad kulturpolitiken - och ja, hela kulturlivet - har blivit. En del av problemet är nog att vi har mycket få politiker som jobbar med kulturpolitik under lång tid och av engagerat intresse, då blir tidshorisonterna kortare och de som kommer in antar av bara farten att "det har väl alltid varit så som det är nu". Diskussionen kring student-/högskolefrågor dras med samma problem, de flesta pluggar ju bara några få år, är aktiva i studentpolitik eller studentanknutna medier och föreningar kanske två-tre år - och därmed försvinner den kontinuitet där det kunde blivit synligt att saker har förändrats på längre sikt (typ 20-30 år). Det plus bildningsföraktet här i landet...
Kulturpolitiker som Jan-Erik Wikström eller Bengt Göransson, med deras tid i gemet och deras stora kontaktnät, det har vi knappast idag. Frågan är var vi hittar några nya...?
Det verkar som om sparbetinget på kulturen flyttas runt. Först var det förlagen och litteraturstödet som skulle skäras ned, efter protester blir det tidskriftsstödet som skulle skäras ned radikalt. Efter ännu högljuddare protester så skonades tidskrifterna och alliansen kulturbesparingar skall istället drabba regionerna. Protesterna kanske inte blir så stora eftersom det smetas ut över hela landet men en kulturell utarmning blir det på sikt.
Kulturfientligt sa Bill. Inkonsekvent, sa Bull.
Skicka en kommentar