Utfallet för kulturtidskrifterna

Så kom då beskedet i mitten av januari, den 13:e närmare bestämt smög Kulturrådet ut meddelandet på sin hemsida; dessa kulturtidskrifter har fått produktionsstöd 2015. Kulturrådets besked är ju helt torrt, innehåller i stort sett bara siffror, och måste därför analyseras av inom fältet insatta personer för att rätt kunna bedömas. Man ser helt enkelt inte riktigt vad det innebär vid bara en hastig glimt.

Detta misslyckas DN med i sin rapportering dagen efter. Dess artikel om utfallet för de olika kulturtidskrifterna nämner visserligen några missgynnade tidskrifter men saknar ett övergripande perspektiv. Resultatet blir en direkt individualistisk återgivning där man intervjuar redaktörerna för Sonic (som blivit av med stödet) och Form (som aldrig haft stöd utan sökte för första gången). Man missar den övergripande bilden. Visserligen framgår det av texten att fördelningen har drag av tombola - redaktörerna vet ju sällan i förväg hur det ska gå och får inte heller tillgång till några motiveringar. Draget av slump finns i att referensgruppens sammansättning kan avgöra allt, samtidigt som det ser ut som en objektiv kvalitetsbedömning. Men ändå finns här någonting djupare strukturellt, och Signe Westin på Kulturrådet är själv inne på det i sitt svar till DN:

”En omständighet som kan spela in är en väldigt stor omsättning. Eftersom tidskriftsstödet handlar om så lite pengar så kan referensgruppen välja att inte prioritera en tidskrift vars ekonomiska behov inte är så stora – även om den är väldigt bra, säger hon.”

Detta betyder i klartext att tidskrifter som skruvat ner sina utgifter och endast söker 25.000 kr eller 50.000 kr i produktionsstöd kommer att missgynnas vid fördelningen, troligen nekas helt, eftersom Kulturrådet hellre gynnar en tidskrift som redan har 500.000 kr i produktionsstöd. Detta går igen över hela linjen. Den som gör den riktiga analysen av situationen för kulturtidskrifterna är Bo Petterson på tidskrift.nu som mycket riktigt noterar hur stödet för varje år går till allt färre tidskrifter och att det dessutom är allt färre som söker – många har redan givit upp om att någonsin få tillgång till den statliga pengapåsen. Detta ger både en orättvis fördelning och en ojämlik konkurrenssituation!

Det märkliga är att Signe Westin på Kulturrådet i grunden ger uttryck för samma hållning som systemets kritiker Jasenko Selimovic; det ska tas från de små tidskrifterna för att ges till de stora! I slutklämmen till sin Expressen-artikel "Gör om stödet till kulturtidskrifterna" skriver Jasenko Selimovic ju nämligen att pengar ska tas från Det grymma svärdet (100.000 kr i stöd) och bis - bibliotek i samhället - (25.000 kr i stöd) för att ges till Glänta (725.000 kr i stöd) och 10TAL (575.000 i stöd).

Vem tänker i det läget på de små litteraturtidskrifternas överlevnad?