Frostenson/Arnault ur min synvinkel

Katarina Frostenson har aldrig varit min favoritpoet, hennes frånvända, svala och utspridda texter har med vissa undantag inte tilltalat mig. Men Joner (1991) och Tankarna (1994) minns jag som starka, täta diktsamlingar. Min favoritbok av henne är dock en helt annan. Det är dikt- och fotoboken Endura från 2002, ett samarbete med hennes make, Jean-Claude Arnault. (Jodå, ”kulturprofilen”.) Det har ifrågasatts i debatten hur J-C Arnault kunnat få sin starka ställning i svensk kulturoffentlighet som Svenska Akademiens påstådda nittonde medlem när han producerat så pass lite egen konst, förutom att hålla i programkvällarna på Forum. Men tre fotosamarbeten med sin fru Katarina Frostenson har han givit ut.

I Endura faller plötsligt allt på plats och här finns ett intressant, brännande tema som ger en ny hetta åt Frostensons lyrik, som här inte har det där utspridda tonfallet utan samlas till en brännpunkt. Detta på sätt och vis alldeles bokstavligen då boken gestaltar utrotandet (genom att brännas på bål) av den kristna sekten, katarerna i Sydfrankrike under 1200-talet. Arnaults bilder över det dramatiska landskapet är en del av helheten, Frostensons dikter en annan. Dikterna är förvisso det som framförallt bär upp tematiken, de sluter sig om en hemlighet men ger ändå ingångar.

I all korthet berättat så utrotades katarerna av den påvliga inkvisitionen genom synnerligen brutala metoder, bland annat brändes stora grupper på bål. Det är denna dåtida verklighet som dikterna tar spjärn emot. Endura står för uthärdandet. Inga likheter med nutidens förvecklingar runt Svenska Akademien och ingen kommentar till våldtäktsanklagelserna mot Arnault är för min del avsedda. Jag tar naturligtvis avstånd och hade ingen kännedom om bakgrunden till de allvarliga anklagelserna mot Arnault. Ryktena om tafsanden kände jag dock till. Rätt ska vara rätt, Endura är en utmärkt bok.

Sakta allting stannar nära
stilla hand och tanke vaktar
Öppnar sig för vida marker
fylls av sinneslösa stigar
tålamodets brända trakter
uthärdandets tanke – låt det vara