Att lämna dikten och återkomma

Robert Ulvede

Som så ofta började det med en slump; ett manus avvisades och blev liggande. Sen blev det svårare att komma igen och hitta tillbaka till sin röst när grunden inte var lagd, dvs. kontinuiteten i författarskapet hade tagit stryk. Hans egen röst blev många tänkbara röster i skrivandets tvivel. Iistället för att lita på att egna över- och undertoner skulle komma gav han sig in i tystnaden, åtminstone vad gäller utgivna böcker.
Nu är han tillbaka; annorlunda kan jag inte tolka hans text i Hjärnstorms Sluta-nummer.
Texten sprudlar av självrannsakan och nytändning, och det finns inga tvivel längre hos läsaren; poesin har alltid funnits där.