I det oskapade ljuset - Lars G. Gustafssons dikter

Jag har fått mig en diktsamling tillsänd, ”Livets son”, av författaren Lars G. Gustafsson (Vulkan, 2020). LGG är född 1954, civilekonom och tidigare verksam inom administration och bank, enligt det spartanskt formgivna omslaget. Knappast den vanligaste bakgrunden för en poet, med andra ord, även om alla sorters bakgrunder naturligtvis är möjliga. Baksidestexten säger även att detta är hans första diktsamling sedan 1978 (men tidigare titlar finns inte på Libris).

Det finns några egenheter med verk tillkomna inom den kristna sfären, som detta är. Det myckna brukandet av öppna eller dolda Bibel-citat är det kanske mest påfallande och kan störa en modern läsare. Viktig för diktsamlingen är en text i Psaltaren 2, vilket också redovisas.

Han sade till mig:
”Du är min Son,
jag har i dag fött dig.”

Diktsamlingens övergripande tema är att vara son till någon eller något, Den första avdelningen skildrar en mammas död i dels mer allmänpoetiska, dels mer privata termer. Den kristna hängivelsen är stark, ändå anar man här den (en gång) unge sonens brytningar mellan andligt och världsligt.

Den andra avdelningen, Livets son, är rent lyriskt starkare (även om en mammas död knappast lämnar någon likgiltig). Den förefaller mig vara skriven under en klosterretreat, där tystnad är påbjuden och olika gudstjänster (med latinska namn) firas. Vem ser diktjaget då framför sig när han vaknar, vad bär han med sig i sitt sinne, om inte Claptons Layla! Det är banalt som ett försenat ungdomsuppror, men bär sanningens prägel:

Gryning och Laudes
vandring till morgonens bön
tystnad
röster som av utspätt blod
tyngdlösa fötter i korridorer

För min yrvakna blick
...jag drömde Claptons Layla
högsta volym över refektoriet,
den plötsliga försakelsen av tystnad
/…/

Men här finns också fina uttryck för kristen mysticism:

I stillhet möter jag dig
ditt tal är inte människors språk

Orden är ett milt fast ljus
Du finns i det oskapade ljuset

Ett milt fast ljus
Som ingen människ talar

Att förhålla sig fritt till den kristna traditionen och ändå se sig själv som troende, det är hela saken med att få sådan här lyrik att fungera. Tror jag. Därmed inte sagt att författaren lyckas hålla balansen i detta svåra värv, men där finns intressanta försök.

Starkast är ändå de enstaka konfessionslösa kortdikterna, som denna:

Brytpunkter noder
sol över sandstrand
minnesfragment minnen
som glömts kvar
i hus som har rivits.