P.S. om Jonas Bergh (minnestext)

Jonas Bergh skrev på fri hand, hastigheten och det halvslarviga var en del av hans stil. En medveten estetik där det kanske finns några förebilder genom åren. Jag minns att vi pratade på krogen med andra Argusvänner om närheten i skrivandet och läsandet, som vi var överens om var det kanske viktigaste i en poets utrustning.
Jonas Bergh utvecklades från etablerad prosaförfattare till att också vara en spännande poet under sina sista levnadsår. ”Diktar om”... blev hans stående replik. Jag fastnar i love will tear us apart (2018) heter hans mästerverk som poet; en opretentiös men mycket levande bok. Megafon-utgåvan Jag letar efter halsband är inte så dum den heller och är ett klokt val av P1 för Dagens dikt. Love will tear us apart-boken handlar om en orolig själ som ständigt blandar sinnesintryck med musik, det han fastnar i är det kärleksfullt levererade, han skissar upp kärleksfulla bilder av livet självt, lite skevt om än inte naivt.

*

Jonas Bergh
skrev bok efter bok
om de ofärdiga människornas
plats i livet
ofärdiga i bemärkelsen
långt ifrån färdiga
med någonting
fast lite till åren komna
hade de upprättat
ett system omkring sig
där allt fungerade någorlunda
ett modus vivendi
ett dopp i Öresund
två stilla öl på bryggan
och sen full fart på cykeln
i mänskligt ömklighetsland
jakten på solen

ofärdiga därför att allting
inte är tip-top med dem
de blir aldrig färdigtränade
de bara låtsas
med en stiff upper lip
mot det motstånd som väntar
kan de inte bara låta sig falla
när Melodiradion spelas
på deras urgamla transistor
vådan av att vara ung och alltför på
har de för länge sedan lärt sig
bok efter sådan bok
skrev Jonas Bergh
ibland blev det för jävla bra
in memoriam