en innergård i Uppsala
närmare
kom man aldrig musiken
än
på Katalin
Lundell
stampade loss takten
tills
den blev självgående
och
axlarna sjönk ner
vilande
i den friheten
*
folkhemsdjupt
som
beseglat
en rörelse
utifrån
det omöjliga
att
vara socialdemokrat
utan
att vara det
att
vara Uffe-fan
trots
att inget liknade det
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar