Kjell Anderssons Ingen går hel ur det här (Bonniers) är ett fynd för den som är det minsta intresserad av svensk pophistoria från 60-, 70- och 80-talen. Denne stormogul på EMI under flera decennier berättar medryckande och öppenhjärtigt (så vitt jag kan bedöma) om sitt liv i branschen och sina vänskaper och sitt producentskap (svårt att skilja åt ibland) med artister som Basse Wickman, Magnus Lindberg och John Holm,
Skum finsmakarpop, kanske, men han var även med och ”upptäckte” Per Gessle och Gyllene Tider. Något som enligt mig inte är hans största merit precis, utan det mesta i boken pekar ändå förr eller senare mot Ulf Lundell.
För den Lundell.intresserade, invigda och hängivna finns här mycket att hämta. Hur obetalbart är inte det här stycket, om arbetet med Nådens år 1978, och om när Agnetha Fältskog gästade studion för att sjunga duett med U. L. i ”Snön faller och vi med den”
"Agnetha är positiv och kommer till EMI Studio 2 en kall vintermorgon i blå duntäckjacka. Lundell är inte där, han har för vana att aldrig vara på plats när vi har celebra gäster i studion, som duettsångare, stråksektioner med klassiskt skolade musiker. Till en början låter hon som en vilsen flicka, det är fel tonart, jag ångrar att vi dragit in henne i det här. Jag är en dålig guide, jag sjunger inte själv och har svårt att instruera en sångerska av Agnethas kaliber. /…/ Med hjälp av Björn Boströms erfarenhet och Agntha Fältskogs begåvning börjar det låta bra.
Då anländer Ulf, även han i blå duntäckjacka.”
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar