Vad jag skrev om Nils Ferlin

Nils Ferlin (gårdagens jubilar) tyckte om att sitta uppe sent och vänta. Han var alltså en nattsuddare. Han tematiserar detta tillstånd i sina dikter: att sitta uppe och vänta på att något stort ska ske. Kanske på ett nattcafé, omgiven av likasinnade, som dock inte hade hans möjlighet att återge sina intryck i dikt

Vad handlar detta speciella nattsudderi om? Det handlar om en tro på det omöjliga, en balansakt på styv lina. Att befinna sig ensam, utkastad i universum, trots omgiven av folk, var nyckeln till hans dikt. Väntar vi inte alla (som är vakna) på att något stort ska hända efter midnatt? Ferlin var allas ledsagare ut i natten, för dem som med en förlorad barnatro som grund sökte spåren efter närmaste stjärnfall.