När jag var yngre
– jag var så dum –
ville jag gärna
bli
omskriven och
avbildad
i en roman av
någon
annans hand. Jag
ville
t.ex. se vad M.L.
kunde göra av mtt
fejs
och min
obefintliga
position. Även
om jag förstod
att jag var för
ful för att
bära upp handlingen
i en roman. Men det
var inte därför
jag
drogs till M.L.
under en
period, det var
för att
hon var så
utskälld och
samtidigt en bra
författare.
Det var bara så
det var.
Nu har jag sedan
länge
tagit över
produktionsmedlen
och ägnar min
poesi
åt att fånga andras ansikten
i min lyriska förnimmelse
på mitt eget
personliga språk.
Sedan dess smakar
vinet
helt annorlunda och jag har
skrivit mig
hos Margareta
Renberg.
Kan vara, att det är lika dumt
detta.
(Porträtt av en
idiot)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar