vem kan klandra poesin
om den ter sig tunn och mörk
en ensidig kost
på konserverade bönor
och soppa
gör inte någon starkare än så här
poesin blir till blod och aska
men vad kan man egentligen
begära
det är människor som bär den på bårar
bort från slagfältet
överröstad av bombnedslagen
filar den på sina ord bakom sammanbitna läppar
man undrar vilka andra värdefulla tilltal
som går förlorade och annulleras denna vår
på kärleks- och överlevnadsfronten
dessa perenna solrosor
tvingas växa upp
för fort
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar