2022-03-15

Helena Österlund: Det enda som blir kvar är ord (Nirstedt/Litteratur, 2022)

Helena Österlunds prosabok Min sårbara kropp minns jag som en extremt naken och utlämnande skildring av ett romanjag som vill gå till botten med varje tänkbar lidelse och passion som finns i hennes kropp. Så påtaglig närvaro, kroppsvätskor över sidorna. Inte spekulativt, varmt, öppet, förvånansvärt nära. Den boken var så pass bra att mitt exemplar blev stulet från rastlokalen på mitt jobb. Har aldrig sett till den boken igen.

Nu har hon kommit ut med en ny diktsamling, Det enda som återstår är ord. Och jag får samma problem som med hennes hyllade debutdiktsamling Ordet och färgerna, det är så förbaskat abstrakt. Orden är bara ord, Hamlet skulle inte ha gillat detta. Utsagor undermineras hela tiden av nästa utsaga. Ljummet vatten, känslorna lever inte som språk. Om här åtminstone hånglades hej vilt som i romanen.

 /…/

Jag börjar om och läser om. Diktjaget står i en utlämnadhet (nytt ord) där allt är möjligt. Det är ett inre landskap där det inte går att att smeka sig själv över ryggen, där alternativen övervägs, där vägarna bedöms. Allt, återigen, så mycket mer abstrakt än i Min sårbara kropp, men inte omöjligt att greppa som inre drama. Ska jag leva vitt, rött eller svart? Ska jag anamma vargen eller svanen inom mig?

Ja, det är faktiskt sådana frågor som diktsamlingen ställer. Meningarna utgör till synes klara utsagor, ändå är texten dunkel.

 

                Underjorden är en av alla platser som finns

                Jag behöver ha respekt för dem alla

 

                Jag behöver lyssna uppmärksammare

                Jag behöver lyssna

                Jag behöver ha jord i händerna

                På det sättet kan jag bli påmind om vad som är viktigt och vad

                som är oviktigt

                Jag behöver kalla mig något annat

 

Det här är processdikt som liksom aldrig tar slut, som vänder sig om mot sina egna källor och börjar om.



Jörgen Gassilewski hyllar (men låter betänksam mot slutet)

också Bernur hyllar - förbehållslöst

 

Inga kommentarer :