Någon som såg filmen ”Världens vackraste pojke” på SVT igår?
Det slår mig att i Björn Andrésen har vi en man, tidigare pojke, som blivit utnyttjad av filmare två gånger i sitt liv. Första gången naturligtvis i Viscontis film Döden i Venedig, där han framställdes som den asexuelle men extemt vackra pojken Tadzio. Ovillig och oförstående till vad som pågick lät han sig mer eller mindre passivt ledas runt som en trofé hos de rika och mäktiga, efter att filmen om den åldrande och döende kompositörens dragning till den unge pojken haft premiär och gjort succé vid filmfestivalen i Cannes.
Men vad ska man då säga om regissörerna Kristina Lindströms och Kristian Petris film ”Världens vackraste pojke”? Den vill göra upp med utnyttjandet av Björn Andrésen men hamnar själv i samma fälla. Filmarna är med i alla känsliga situationer, när Björn tillsammans med flickvännen tvingas städa upp i sin vanskötta lägenhet inför hotet om vräkning, när flickvännen skäller ut honom och gör slut över telefonen i ett senare skede. När han tvingas ta in informationen på Stadsarkiver om hans mammas självmord och bortgång… För en blyg och känslig person som Björn Andrésen borde detta bli själva droppen i en historia av utnyttjande av hans gestalt. Han finner sig, men bra verkar han inte må. Vad är filmmakarnas försvar för intrånget i Björn Andrésens plågade själ?
En bra dokumentär? Jo, men det var det ju. Gissningsvis till ett högt pris för de inblandade.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar