Larry Silván
var jämnårig
med de flesta av mina
kompisar
och poeter jag beundrade
också de var
50-talister
den mest tystade
generationen i
mannaminne
typiskt att just den
hade något att säga
om kommersialism
människovärde
och poesins upprättelse
Larry
fick inte mycket tid
men han förvaltade den väl
det sorgliga
hände med hans själ
och gjorde honom
kortvarig
på jorden –
blev han månne mångordig
där han hamnade sen
var hamnar
framtidens revolutionärer
fråga sankte
Per
om Larry har någon talan
lever han vidare med katten Laulu
i knät
Larry Silván (1955-1976)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar