Lyrikspalten i Skånskan om hemmasittande pojkar

Jag ser dåligt… texten försvinner in i det vita som vanligt när man försöker läsa en tidning på nätet som man inte prenumererar på. Det är inte utan att man längtar tillbaka till det 90-tal och tidiga 00-tal där det hette ”information wants to be free” Slagordet har snarare blivit ”information wants to be paid for”. Internetoskulden är tagen och passerad för evigheter sedan. Tyvärr.

 Jag kan alltså inte se så mycket mer än början på ingressen på det som Clemens Altgård skriver i sin lyrikspalt idag i Skånska Dagbladet, Men två viktiga saker hinner Clemens ändå få sagt i den del av texten som sticker upp som ett fullklottrat mindre isberg ur vithetens hav. Nämligen följande:

1) Det skrivs på det hela taget ingen lyrik som utspelas i pojkrum nuförtiden (Leon Jaskoviak Åstrand skulle därmed vara ett undantag, så även Nicko Smith i Järnjungfrupoesi även om nuet där har en lutning mot att återuppleva det förflutna)

2) det lyrikdebuterar nästan inga yngre män nuförtiden

Jag orkar inte tycka till om alla missförhållanden i svensk poesi längre, jag nöjer mig med en recension emellanåt. Men Clemens med sin lugna karaktär har förmågan att lägga ut kritiken så att den nästan förvandlas till nyttigt brunt socker som alla kan få i sig tillsammans med den uppiggande espresson..

För övrigt borde sajterna låsas upp så länge det är kris i poesin. Det lär det nog alltid vara. Wolodarski har ju låst upp DN för att det är så mycket kriser att hålla ögonen på, däribland naturligtvis Ukraina-kriget. Ändå måste man registrera sig på sajten för att få läsa på DN, konstigt när det ska vara gratis. Själv har jag betalat 8 kr för att få läsa NWT:s recension av Poeter mot krig. Men så kan man inte hålla på.

Grattis till Clemens att du faktiskt får något sagt.