Konsensus börjar här

 i dagböckerna har han skrivit sig förbi det linjära

och är på väg att följa tröstens

ingivelse

 

 

”DET ÄR INTE DAGBÖCKER DU HAR SKRIVIT, DET ÄR LIVET”

 

 

jorden är rund

hans huvud är också runt

till förbannelse

 

han diktömkar sig själv

till blomdoft

 

 

det är inte dagboksblad, det är sönderrivna dikter

 

 

 

*

 

det finns ingen konsensus som inte börjar med utdragna naglar

 

säger patientombudsmannen

 

någon därinne har gjort sig skyldig till mångdikte

 

salen är linjär där rättegången hålls

 

solen når ner till månen

den ska väck

 

de håller orden fångna

i små hålor i marken

 

det är fattigdomens republik

demenssjukdomar och uppror