Det börjar med ungdom och längtan
och sedan
fortsätter det med något
som är svårt att
försvara sig emot
ålder och summan
av alla val man gjort
*
Du kan inte längre
åka upp i Kaknästornet
för att skrika sönder
molnen
för det första är
du för gammal
för sådana
aktiviteter
för det andra
är tornet helt
avstängt sedan länge
för det tredje
är det inte många
molnstrimmor på himlen i kväll
om du vill kan se
rätt in i horisonten
ljuset ligger över
staden
här hade Bob
Hansson sin första releasefest
för myriader år
sedan
jag minns jag stod
ensam med ett glas vin i näven
och undrade vad
egentligen
etablissemanget
krävde av en människa
jag åkte snålskjuts
på en uppenbar talang
vi var muntliga
båda två
men han ville inte
kallas så
”poet, inte
estradpoet”
jag visste, och
jag vet
tjejen undrade
varför det var så tyst emellan oss
hon menade mig och
Bob
vi hade kommit
mera i nivå
när vi lämnade tornet
på Gärdet
men många gånger har
jag längtat tillbaka dit
då jag vill se ut
över staden
Mosebacke räcker inte
där hör vi bara
fladdret från Strindbergs vingar
och vi är –
relativt sett –
nya till gamet
bägge två
jag älskade Strindberg, gamle man, han tände evighetslampan
och lampan brann i hundra år
nu är jag själv gammal
och måste skrika ut mina dikter i vinden
helst från Kaknästornet
i skrivande stund nås jag av budskapet
att Modus Vivendi, molngrabb
just nu går på 750 spänn
i himlen
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar