Alf Hambe har gått
bort, 91 år gammal. Hallands store poet. In i det sista var han skapande i
lyrisk och musikalisk form. Hambe stod bakom den halländskt anstrukna världen ”Molom”
som han skapade som scen för sina sånger. Mest känd är ”Visa i Molom” som vi
väl alla (åtminstone i min åldersgrupp) sjungit i skolan.
Alf Hambe var en
av Romantiska förbundets mest kända medlemmar genom tiderna. I serien med Litterära
matinéer på Skansen i DELS’ regi var han med och uppträdde när Romantiska
förbundet hade ett uppträdande på temat Skapande romantik. Bland de medverkande
fanns även RF:s egen Helena Leijd.
Uppträdandet som ägde rum på Solliden/Skansen slutade med en abrovink, en samtidigt glädjande och förskräckande upplevelse. Vispoeten hade nämligen sprungit ifrån sin portfölj med sångtexter och dikter och i sin förtvivlan trodde han helt naturligt att han aldrig skulle få se den igen (med en del säkert oersätteliga original). Det hela tog dock en ny och glädjande vändning, vilket jag skildrar i den här dikten. En lite burlesk minnesdikt men min avsikt med att publicera den här är att dikten ska sprida lite glädje i sorgen över hans bortgång.
MINNE MED ALF HAMBE
I den milda fyllan
och villan
gav vi oss iväg
utan att ha allting med oss;
dagens hedersgäst Alf
Hambe
utan sin favoritportfölj
med sångtexter han nyss framträtt med
Vi upptäckte det
efter någon timme
och återvände till
platsen medan hoppet
förtvivlat sjönk
men (scenförändring):
Den stora
halländske vispoeten
sparkade hål i
luften
när han återsåg
sin mapp med texter på Orient-Expressen
där vi hade suttit
och pokulerat
i ett regn av
gemensamma planer
vem blev inte glad
av att se det
han tog ett
jublande språng
och etsade sig
fast
i servitrisens
minne
2003
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar