Par i par

Kökkenmödding 10 & 11

 

du skrev dikter

Leonard skrev sånger

 

men Leonard började som poet

och du översatte sångerna åt Lill-Babs

 

nu sjunger

Parkinsonfågeln för mig

 

så att den vibrerar

sätter fönsterbrädan i gungning

 

den stora outsiderdagen

förlorarnas dag

 

har ingen chans

mot den som hyllar kanelbullarna

 

mumsa på du

ett godissug sprids över landet

 

medan Leonards allvarligaste leende

är reserverat åt dem som gör tempeltjänst

 

*

 

så länge jag hade någonstans

att sitta och skriva mina dikter

 

kallade jag det för ett hem

jag var aldrig lyckligare

 

hösten uppträdde som en herre i mitt hus

jag lät honom hållas

 

till slut välkomnade jag honom

han alltid smakfullt klädd

 

i mörker och tystnad

ibland förde han anteckningar åt mig

 

jag var aldrig lyckligare

än när jag kunde rå mig själv

 

med en flaska dunkelt vin

och dikten som slog sig ner på tröskeln

 

då fanns hela kärleken kvar

jag var aldrig lyckligare

 

än när hon smekte mig över nacken

med sitt utsläppta hår dolde hon mina vingar

 

Parkinsonfågeln bara sjöng och sjöng

det skulle bli en bok så småningom

 

hösten köpte en dator till mig

och betalade med en lögnaktig historia