2022-06-17

Bloomsday 1982

Bloomsday

jag gillar inte Leopold Blooms

faiblesse för njurar

 

och onaniscenerna

lämnar mig kall

 

ändå är det ett glansfullt

liv i all sjaskighet

i Dublin

 

men glöm inte att Joyce själv

tidigt lämnade det

uppfordrande iriska bandet

 

bakom sig

när jag kom dit

på hans hundrade födelsedag

 

fanns det inget kvar

av hans ande

bara en in absurdum uttunnad

föreställning om att han

fortfarande var på plats

nere vid den smutsiga floden Liffey

 

rotande efter spegelguld i rännstenen

de desperata unga tiggarbrudarna

nere vid bron

de som förvägrats abort

och hade touchat samma miljöer

som Joyce gjorde till sina egna

föga respektabla

 

kom ihåg att han vände sig om

som en gest mot fäderneslandet

och beskrev dess predikament

som en situation

bortom gråterskornas likvaka

 

jag minns att taxichauffören

rekommenderade ”Dublinbor”

och hade svårt för Ulysses

den taxin

tog mig hem

med för mycket Jameson i blodet

 

jag litade på dubliners

men hundra år

en sådan onödig fingervisning

om närvaron

som upphört

och stoltheten

som återvänt

 

jag ropade aldrig efter Bloomsday

då jag var mitt inne i den

jag lyssnar nu

till vilka dagar som än kommer

Björstendagar

fästa vid himlens återstod av blickar i den sårade

Joyces ögonbindel

som lever upp-och-ner

skuggad av den akademiska forskningen

om sig själv

Inga kommentarer :