Även om Stefan Albrektsson (f. -69) är tio år yngre än mig är det mycket i tidsandan som jag känner igen vid en genomläsning av hans debutsamling Sjöstjärnan (Fri Press, 2019). Tiderna förändras inte så snabbt som man gärna tror; fortfarande kunde man under Stefans uppväxttid (så som den speglas i dikterna) uppleva ett tryggt, tråkigt och, i stor sett, jämlikt Sverige.
Det rör sig enligt baksidestexten om en uppväxt i en dysfunktionell familj, men var den egentligen så mycket mer dysfunktionell än andra? Frågar jag mig medan diktjaget speglar sig bland djurarter som sjöstjärna och alligator, deras distinkta drag. Läsaren är medbjuden på en utställning där olika förhållningssätt till livet och konsten prövas. Det är barndomsminnen som kommer upp men ibland växer dikter ut till något större, något som sticker ut, något som blir mer allmängiltigt.
Fotpallen i hallen med egyptiskt motiv
intryckt i det röda skinnet: slavägare
piskar slavar –
alla har samma skarpa profil.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar