2022-10-09

Inte alls dåligt, Kristina Lugn (Bonniers, 2022)

Kristina Lugn känns igen i sin sista bok med efterlämnade dikter, Inte alls dåligt, som den heter. Hon känns igen kanske lite väl mycket, då kära teman går igen som ensamhet, sorg och själens vilsenhet i marknadssamhället. Allt är lite blekare och samtidigt övertydligare än förr. Ändå är det naturligtvis värdefullt att hennes efterlämnade dikter kommer ut. Kanske kan man se angelägenhetsgraden som en motsvarighet till Frödings Efterskörd, även om Frödings dikter är starkare.

Enkelheten i utspelet är fascinerande. Här ett längtansfullt rop:

 

Våldsamma känslor vill vakna

Jag gör det gärna.

Kom, ville jag säga. Jag ville ropa på er.

 

Det där är från den avslutande avdelningen ”Småbitar” som jag först tycker bäst om; korta, ibland absurda dikter som talar direkt till läsaren. Men efter några omläsningar framträder styrkorna även i de längre dikterna, de är inte alls enbart upprepande av tidigare tematik utan talar i sin egen rätt med ny fördjupning på sina håll.

 

Barnen drar med sig så mycket

Min sista sång

ska ha deras undertoner.

När jag går bort ska de få nycklarna till min småstad.

Jag hoppas de vill byta till något större.

Men min sista sång

ska vara barnsligt skriven.

 

Jag klarar mig inte.

Jag vet inte vad det innebär att ”klara sig”.

Jag hoppades för mycket av mig själv.

Jag begärde alldeles för lite av mig själv.

Jag väntade alldeles för länge.

 

Oro, ångest och glädje slåss om herraväldet rakt igenom denna poesi. Så jävar inte läsningen det omdöme om sina sista dikter som Kristina Lugn själv gav,  det här är faktiskt inte alls så dåligt.

 

 

 

Inga kommentarer :