Johan Jönson slutar skriva? Med frågetecken

Varför säger Johan Jönson att han ska sluta skriva, och detta på flera hundra olika sätt, dock måttligt varierade. Detta i diktsamlingen "Sluta skriva"  (Pamflett, 2023).

Läsaren kanske läser detta i god tro, men inser snart att detta bara är en litterär installation; inte autofiktion utan ren fiktion.

Johan Jönson har inte för avsikt att sluta skriva.

Så här kan det låta:

 

5. Jag ångrar nästan varje rad.

6. Jag ångrar nästan varje ord.

 

7. Jag ångrar att jag har skrivit dem.

 

Osv.

Som synes är det genomgående enradingar, ett tjugotal på varje sida, som följaktligen blir väldigt finstilt.

Det är ganska förutsägbart, ändå suggestivt – som någon som vill hugga in sitt misslyckande i sten.

Mest intressant - och typiskt Johan Jönson - är orsaken till att han ska sluta skriva; det finns nämligen ingen orsak. Det heter helt enkelt att dikterna är "vidriga". Och här börjar man fundera om inte dikterna är ett sätt att slänga grus i ansiktet på läsarna, då han karikerar en del läsares kritik genom åren.

Till slut tar Jönson i varje fall avstånd från sitt eget avståndstagande till dikten, vilket inte heller det är nämnvärt överraskande. Dock kan man i nödfall kalla detta för ett öppet slut – diktjaget negerar till sist själva nejet.

Der är ingen dålig diktsamling, i den mån det är en diktsamling, det är en ovanligt tunn diktsamling, speciellt för att komma från det jönsonska hållet.

Min undran efter avslutad läsning gäller snarare någonting annat: Vad betyder egentligen ”poesi i pamflettform”, som förlaget gjort till sin profil, i detta sammanhang? (Pamflett betyder egentligen smädesskrift.) Det låter lockande på något sätt men är det bara blåst på ett papper eller finns det något djupare bakom? En enhetlig design med långsmalt utseende och finstilt text i ögonen, jovisst, men något mer? Jag provade själv att sända manus till förlaget, beledsagade av den frågan, men förlaget behagade inte besvara min fråga inom 48 timmar som forna tiders nätetikett föreskrev, (Jag vet, det är ingen som gör det.)

Är poesi i pamflettform samma som minimalism, som hos denna upplaga av Johan Jönson? Eller agitation som jag var inne på innan jag började läsa? Eller kan det möjligen vara en extatiskt frihjulande Elis Monteverde Burau med alldeles för liten stil i ett 2-punktsprogram. Jo, han ingår i samma pamflettserie. 

Om Elis verk är svårt att komma igenom på grund av sina hyperboler i litet format så är Jönsons verk något av en Nemesis. Jag har både ett biblioteksexemplar och en köpebok hemma, och jsg börjar förstå vilka det är som Jönson egentligen vill ska sluta skriva. OBS! Inte en ordagrann sanning. Det är en bild av vad diktsamlingen projicerar.

Manusen jag skickade till Pamflett, vad hände med dem? Jo, jag gav dem inte mycket tid, de blev varken refuserade eller antagna, de blev snarare indragna.

Och personligen? Jo, jag övar mig i att skriva.