En gång i tiden – det var 2007 – skulle tidningen Expressen utse tidernas bästa svenska dikt. 100 kulturmänniskor var tillfrågade och för en gångs skull hade jag kommit över en röstsedel. Det var de (enligt sin egen mening) tio bästa dikterna panelen skulle rösta fram, och därefter skulle en ranking kunna upprättas.
Jag minns att jag röstade på Eric Fylkesons långdikt ”Bokstäverna i Gud” (ur 33 dikter). Lite för att provocera men mest för att jag kände att den hade det värdet.
I själva verket vann Stagnelius med ”Vän! i förödelsens stund”. (Han hade flera titlar med bland topp-tio.) Det slår mig att de var värda det, bägge två.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar