- Marcus Berggren (f. 90) debuterar som poet med "Den lilla oron och den stora oron" (Kaunitz-Olsson, 2023). Ihåliga känslor som tillsammans bildar en oro. Det lilla och det stora barnets förvecklingar. Mötet som kommer och går. Sådant finns det gott om hos nyblivna lyrikern Marcus Berggren. (Han har tidigare gett ut en roman 2020). Det finns ett ältande av döden och barndomsupplevelser (var gör det inte det?). Det finns en svärta som humorn bäddar ner. Det är liksom en långsam, alllvarsam humor.
Jaget är ofta på resande fot i en mental turné genom Sverige. Diktjaget är komiker och musiker, ett ständigt frilansande blir hans lott. Därmed blir också förankringen i en namngiven omgivning bristande många gånger. Alla städer ser likadana ut i en viss punkt under natten.
Berggren skriver vidare om 30pluserfarenheter, att skaffa barn (eller inte). Han skriver nostalgiskt om bl.a. uthyrningsställen för VHS-band.
Han skildrar
vardagen i en trashig miljö genom korta nedslag. Han väjer inte för svåra ämnen
men skriver liksom nollställt som om allt var en amerikansk independentfilm
från 90-talet.
Några referenser till litteratur förekommer inte, med undantag för Harry Potter, det hela griper inte riktigt tag, men får mig att undra över vad poesin vill och kan. Slackers, någon?
Det här är inte
dåligt:
Februari
genom fönstret
Man
vet inte om insidan
eller
utsidan är fängelset
Hur
kan du andas?
Min
kropp har hittat på din
Det
var en barnlek,
hur
svårt som helst
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar