Svavel X 2

Trombones 16-sidiga Svavelserie kan innehålla överraskningar och gör det nästan som standardutförande. Något konceptuellt upplägg brukar ligga i grunden, annars är de 16 sidorna ett slags fria fönster att rista i.

Svavelserien har funnits i 12 år och har ofta varit stora (små) upplevelser för läsaren.

En dos socialrealism känns ändå som en nyhet i tillägnelsen. De senaste utgåvorna (skrifterna kommer ofta i par) är Emma Helgessons ”Till Seppo” och Anders Almingefeldts ”mina dåliga slagsmål”.

Helgessons bok är en lyrisk rapport från Vård-Sverige, avdelningen beroendesjukdomar. Många fallgropar finns i en sådan miljö, både för intagna och personal. Poeten fångar några av svårigheterna i en sådan arbetsmiljö i lyrisk form, där finns osäkerheten om det är självmord eller överdos när någon går bort. Hur de mer ambitiösa av vårdarna lider av denna potentiellt våldsutsatta situation, solidaritet med intagna möter en gryende frustration.

Att något så formaliserat och ritualiserat som tillvaron på ett SIS-hem till exempel samtidigt kan vara så känslomässigt dramatiskt! Detta diktar Helgesson fint om, hur allt förvandlas till en trasa:

 

finns till hands

torkar bord

skriver rapport

torkar blod

fördriver timmar

spelar kort

 

väntar på att något ska hända

hoppas att det inte gör det

Korthuggenheten håller sentimentaliteten stången, man tonar ner det stora och svåra och använder sig här (som synes) av idel gemener.,  Nej, inga versaler någonstans i boken även om starka känslor som svek ofta ventileras.

Emma Helgesson (f. -75) med en roman bakom sig känns som en redan färdig författare, där det stora och det lilla liksom byter plats.

Anders Almingefeldts häfte i samma serie är, som det brukar heta, något helt annat. ”mina dåliga slagsmål” innehåller dåliga skämt, en psykolog som omväxlande driver med sig själv och bara driver iväg i tillvaron. Självporträtt, naturligtvis? Alternativa beteenden och lösningar torgförs i den mer än lovligr tunna boken, som av en del humorbefriade kan vara värd att kolla in. Skruvad som den är till liv och själ, därför blir också skrivningen sådan.