Med dina brunmurriga cykloner till ögon

Vi möts vid gränsen

där allting tar sin början

i olika riktningar

Minnesmonumentet

flagnar

Polaroidfotona

Ser ut som de alltid gjort

Brunmurriga

 

Vinden vill in i träden

och jag vill ut på

gatan…

Tror jag!

 

Du kommer

från 70-talet

Jag är på väg dit

 

Det går inte att

orientera sig

när allt är underliga

perspekttivförskjutningar

 

Du känner Stagnelius

”Vän! i förödelsens stund”

och vet att sången är

det enda som skingrar

vårt mörker

 

Ovän i

bedrövelsens tid

Det är Parkinson