Innan språkmaterialismdebatten på 2000-talet fanns det en debatt om estradpoesin. Jag minns hur man drogs till Konstepidemin nere vid Älvsborgsbron under varje bokmässekväll och lyssnade till Lina Ekdahls poesi, denna av publiken så uppskattade och samtidigt av kitikerna så ofta nedvärderade muntliga dikt. Det var under sent 80-tal då denna problematik började uppmärksammras. Var inte estradpoesin alltför underhållande, något man inte riktigt kunde ta pä allvar? ”Tillgänglig” blev under några snabba år det samma som ”dålig”, och Lina och andra unga poeter fick sitta emellan. Det var som om kritikerna inte riktigt litade på Kennet Klemets. Petter Lindgren. Magnus Ödmark, Åsa Wettergren, Lina Ekdahl och alla andra unga poeter som var ute och läste på scener runt om i Norden.
Lina Ekdahl var känd i
Göteborg, gav ut sina diktsamlingar på det lilla förlaget Gavrilo och nekades länge
att lämna denna speciella form av offentlighet. Bob Hansson uppmanade sitt eget
förlag, Wahlström & Widström, att ge ut henne men förlaget svarade honom
”att de redan hade en estradpoet”.
Nu är Lina Ekdahl sedan
länge en etablerad poet, efter att hon sökt ett tag i tomrummen inom och
omkring henne. Hon har börjat nå sin egen bästa potential och i det läget
bjuder hon in Thomas Tidholm som en samarbetspartner i sin egen diktsamling
under arbete. Resultatet blev den
synnerligen lyckade ”Hur var det i Söderköping?” (Ordfront, 2024) som är ett
slags humoristiskt sorgearbete över Sveriges minskande jämlikhet och
systerskap.
Thomas Tidholm är den
mångårige landsortbesjungaren på väg till eller från Arbrå i Hälsingland. Inför
honom känner jag lite som i den här dikten, Upp är bra i den gemensamma nya
boken
Upp
är bra
Modet
ska hållas uppe
Håll
humöret uppe
En
viss nivå ska också hållas, helst uppe
När Thonas Tidholm har en
så där uppåtstigande ljushet i rösten, låter liksom meningslöst glad. är det nästan
alltid något lurt. När han låter nollställd som för det mesta, är det alltid
något dystert på gång, krig i Ukraina till exempel. För Thomas Tidholm står det
alltid en International Harvester i proggens landskap.
Lina är den mångfacetterat möjliga, en röst som nästan blir absurd och brutal när hon nalkas nuets svårigheter. Hennes bästa dikt är fortfarande den där ”Konflikten är löst!” där Lina är en myndighetsperson som försöker muta de bråkande småbarnen (världspolitikerna) med deras favoriträtt ”Ris à la Malta” för att få tyst på tjafset runt bordet.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar