2024-08-03

Dygnet runt med John Peter Gister


John Peter Gister tillbringade det mesta

av sina dagar som bokad poet

inne på backstage-området

där han minglade runt

iklädd svart kostym, halssmycke

axellångt hår och en förbannad

talförhet

 

”Den här killen är det ordning på

trots allt, om man jämför med andra

knarkare och fyilon inne på området”

kanske några tänkte när de mötte honom

välklädd på Hultsfred

eller Borlängefestivalen Love & Peace

 

Själv gjorde jag mig inga illusioner

om att hans attachéportfölj skulle

innehålla annat

än 6-8 flaskor vin

vilka var hans vänner och nödvändiga färdkost… dryck


sedan han gick bort hade vår gemensamma diktbok från 1991

stigit i värde med 300 procent på antikvariatet


Intresset ökade för en poesi utan skyddsnät, han slog i marken ett flertal gånger men kom aldrig ner

som en svävning i orden

läste han sina strofer medan örnfjädern fladdrade

i den milda närvaron från tusentals kroppar som gått till vila framför Hulingen

så tjänade han dem

genom att stänka ut innehållet i den sista vinaren som

ett offer till jordiska gudar

så skapade han ett mentalt rum omkrig sig där elakheten och fattigdomen

upphörde att stjäla allt syre

tiden där människosjälarna strömmar mellan himmel och hav var inne

drömmarna som sugs av månen

skulle hitta sin reservoar där gudarnas händer blänker

guldringeförsedda

som av inre solar

du säger att natten är inne men sinnet känner ingen

tillbakadragen tystnad

du ville hela tiden ge dem

mer brinnande rader och fler lyssnande ord

 

 


Inga kommentarer :