2006-01-18

Litteraturen och patriarkatet: In Bloom

Visst är det lustigt: Man hittar en blogg, man börjar följa en diskussion, man gör en iakttagelse, helt på egen hand, och slänger ur sig en kommentar: "hörni, det är väldigt mycket gubbar i omlopp här".

Och vips tillhör man något som kallas "förtrytelsens skola" – fast man aldrig hade hört talas om den.

En positiv följd av detta är i alla fall att jag har fått lust att läsa en massa, så nu tänker jag dra mig tillbaka ett tag och fördjupa mig i Blooms "Den västerländska kanon", parallellt med Kvinnornas Litteraturhistoria.

Så här långt kan jag i alla fall säga att den beryktade Bloom verkar vara en sympatisk farbror, lite sorgsen och humoristisk, och att hans svenska svans på Errata gör honom en stor otjänst genom att använda honom som dörrvakt till grabbklubben.

7 kommentarer :

Anonym sa...

Så här långt kan jag i alla fall säga att den beryktade Bloom verkar vara en sympatisk farbror...

Så är det ofta! Man tror att man hittat en bra fiende tills man börjar läsa vad han sagt. Jag ser fram mot fler inlägg om Bloom här (så att jag slipper läsa honom själv...)

Håkan

Anonym sa...

Och bara för att fortsätta säga emot: det är värst vad alla hänvisar till Linda Skugge nuförtiden. Man stöter på henne överallt, Stig Larsson lyfte fram henne i en diskussion om litterär kvalitet och nya tidskriften Neo nämner henne som ett positivt exempel. Kanske är Skugge (och skribenter av hennes sort) den nya kanon? I så fall stör det mig lika lite som jag störs av den gamla gubbiga kanon. Mitt förhållande till kanon är ungefär som mitt förhållande till den kinesiska muren: det är säkert bra att den finns, men jag kan inte påstå att den har någon särskild betydelse för mig i vardagslivet, och den är inget jag ägnar mig åt att tänka på.

Håkan

Helena sa...

Men jag har väl inte hänvisat till Skugge i alla fall? Inte heller ser jag vare sig Stig Larsson eller Neo som någon sorts ledstjärnor. Måste det vara antingen-eller? Antingen Shakespeare eller Skugge, antingen knarriga gubbar eller poppiga kvinnor, antingen linjär gammelkanon eller totalt kaos ...?

Anonym sa...

Men jag har väl inte hänvisat till Skugge i alla fall?

Nej, jag sade inte att du hade gjort det. Men mitt intryck är att det är mycket Skugge nu. Jag får väl följa rådet att ta det på min egen blogg.

Måste det vara antingen-eller? Antingen Shakespeare eller Skugge, antingen knarriga gubbar eller poppiga kvinnor, antingen linjär gammelkanon eller totalt kaos ...?

Det hoppas jag inte. Men du vet...

Håkan

Helena sa...

Jo, jag vet. Det blir ju sådär när man diskuterar. Och det kanske måste bli så för att det över huvud taget ska bli någon diskussion ...

Funderade lite på kinesiska muren också och tänkte att du gör det lite för lätt för dig genom att bara strunta i den. Eftersom du skriver själv, menar jag. Du blir liksom tvungen att bygga ett eget litet hus antingen bredvid, i eller på kinesiska muren och då kommer du inte undan att den finns där; du måste ta hänsyn till den, på ett eller annat sätt.

The Loser sa...

Måste jag? Den ligger ju på andra sidan jorden. Den kastar ingen skugga över mig, syns inte ens härifrån, hur stor den än är.

Varje läsande människa skapar en egen kanon, eller en egen litteraturhistoria, som har vissa punkter gemensamma med den traditionella Homeros-Dante-Shakespeare-Proust-Joyce-historien som lärs ut vid universiteten. Men det viktigaste är att som ensam läsare är man fri att vandra omkring i litteraturen som i en urskog. Jag uppskattar Platon och Shakespeare, men struntar högaktningsfullt i Joyce. I gengäld gillar jag saker som inte ingår i "kanon" och att de inte gör det stör mig inte ett dugg. Varför är det inte lika lätt för dig?

En förhoppningsvis klarare tanke om Skugge/kanon finns nu här.

Anonym sa...

Det är skönt att se att nån har koll på det där med kanon i alla fall: Danmarks kulturminister Brian Mikkelsen har nu offentliggjort en dansk kulturell kanon. Listan över litterära verk finns här: www.kum.dk

Ännu bättre blir det av att man på danska utan problem säger "kanonen" och "kulturkanonen". I listan över barnkulturens kanon finns för övrigt legoklossen (vad annat har Danmark bidragit med?) och Carl Barks Kalle Anka.

Håkan