Nya numret av Lyrik-o-vännen är ute!
Det påstås vara inspirerat av Alf Henriksons "Verskonstens ABC" från 1982. Alf Henriksons image var att vara en gammal, vis man som visste allt om det mesta. Redaktionen för O-tidskrift - som alltså varit gästredaktörer för Lyrikvännen nr 6/2006 - vet också allt om det mesta. I övrigt skiljer det sig en hel del.
Att Martina Lowden har encyklopediska ambitioner vet de flesta som följt O-tidskrift eller gluttat en del i recensionerna för hennes nya bok "Allt". Men behovet av att katalogisera allt vetande kan ju också bli en slags maskering för en synnerligen tendentiös rapport om hur allt ligger till. Det blir en slags extremt subjektiv uppslagsbok. Vilket för övrigt gäller delar av Alf Henriksons original! Han uttryckte sig i mina ögon och öron ibland väldigt fördomsfullt och okunnigt om delar av den moderna poesin, eller var det bara den dåliga fria versen han tyckte så illa om? Han spetsade i alla fall till det, minst sagt, se uppslagsordet "poesi" i Verkskonstens ABC från 1982! Alf Henrikson var traditionalist, det vill säga motsatsen till O-tidskrifts redaktion, i alla fall dess ursprungliga kärna bestående av Martina Lowden och Elise Karlsson.
Alf Henriksons implicita höga värdering av "lyriken" som genre motsvaras av en nedvärdering i "Verskonstens ABC" från 2006 som följaktligen gör dubbelt skäl för namnet "Lyrik-o-vännen"! Att ägna flera sidor åt uppslagsordet "poetry spam" men inte en rad åt "poetry slam" visar hur oanvändbar eller åtminstone extremt selektiv som uppslagsbok det här numret av Lyrikvännen är. I stället får vi en antologi med dikter av Malte Persson, Lars Mikael Raattamaa med flera lierade namn!
Där Alf Henrikson exemplifierade uppslagsorden med dikter och brottstycken av dikter från hela traditionen, uppslagsordet "barock" exempelvis med en svensk barockdikt bjuder Lyrikvännen i stället på - Malte Persson. Och varför inte? Smart, ironiskt, vasst, elakt är ju O-tidskrifts signum. Det som saknas får man sannerligen hitta på andra ställen.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
8 kommentarer :
Det är ju härligt med förutsägbara människor, på något sätt ...
Ja, och det går väl som man säger both wyas... Och men, det är väl inte tänkt att ett tidskriftsnummer ska vara "användbart"? Det tänkte väl inte Alf heller, förmodar jag. Men jag har inte läst numret än, så...
Elin
"Ja, och det går väl som man säger both wyas..."
Hurdå, menar du, Elin?
Förutsägbar vinkel på tidskriftsnummer ger förutsägbar vinkel på recensionen?
Jodå, jag förstår i alla fall utmärkt vad Elin menar...
Jag antar nog personligen att en skrift som heter Verskonstens ABC har vissa "poesipedagogiska" (för att citera Malte Persson) ambitioner. Det ligger väl i ordbokens natur någonstans, att vilja vara användbar, eller åtminstone blädderbar. Men visst, Elise och Martina är motsatsen till neutrala, de säger det själva i förordet.
För att byta ämne, eftersom jag nu har Fantasin på tråden, jag tyckte väldigt mycket om Fantasin nr 3/06! (även om jag av någon anledning i skrivande stund inte har förnyat min prenumeration). Jag var på vippen att ta med den i min förteckning över nystartade tidskrifter i bloggen "Tidsandans speglingar i poesin" - men kom av mig lite grann när jag såg att Fantasin inte fanns med i KB:s förteckning över tidskrifter. Stämmer det - varför är ni inte med i KB i såna fall? Det måste ju alla vara!
Lugn nu, Andreas. Det här såg väl inte så dumt ut? Ambitionen var väl att göra nåt annorlunda, nåt som kommer att leva längre än ett vanligt tidskriftsnummer, och det tror jag de har lyckats med.
Alla har sitt, förutsägbart eller ej: Horace Engdahl skrev naturligtvis om fragmentet, såg jag när jag bläddrade i den...
www.agamemnon.se/loser.html
Visst finns det bra ansatser, men de drunknar snart i den språkmaterialistiska (jag har inte nämnt ordet på några dagar) agendan, tycker jag. Det finns några intelligenta och intressanta resonemang, så långt kan jag sträcka mig, inte underligt med tanke på hur många medverkande det ändå är. Men mest blir ju ändå numret en förevändning för att lansera en ny generation författare med påfallande likartade drag med redaktörerna själva.
Jag har svårt att se att Horace medverkan skulle i sig ge någon slags absolution, så stark är sannerligen inte min idoldyrkan av den karln.
Det är för övrigt Elise som skriver om uppslagsordet "fragment": "Ordet fragment antyder att det finns en större text som fragmentet är en del av, men det är en text som förmodligen aldrig har funnits eller kommer att finnas". Detta sätt att se på fragmentet finns anbefallt i OEI nr 1 i en artikel av Emanuel Hocquard. Man kan väl också tänka sig fragmentet som del av ett tänkande som inte förmår artikulera sig mer än fragmentariskt därför att det hela är alltför svårt att nå...? För mig ligger något av det romantiska i uttrycket här. Men det är randanmärkningar.
För övrigt har jag svårt att förstå att litteraturkritiker nu mest är människor som stryker medhårs och aldrig uttalar en klar åsikt! Elise och Martina har en vettig agenda att angripa delar av Alf Henriksons syn på modern poesi, men anbefaller enbart 00-talets poesi som svar på snart sagt allting, det är för mig ganska inskränkt. Obligatoriska avståndstaganden från personliga hatobjekt som Bob Hansson och poetry slam (jo förekommer i en rad under rubriken det "talade ordet") känns, just det, förutsägbart. Och då tar jag gärna på mig den förutsägbara rollen att göra en sågning.
Engdahl om fragmentet hittade jag under uppslagsordet Röst.
Skicka en kommentar