Hur ofta publicerar Expressens kultursida en recension på nästan 7.000 tecken? Ytterst sällan, skulle jag tro. Men när det är dags att recensera deras egen medarbetare, Anders Johansson, då finns det hur mycket spaltutrymme som helst.
Recensionen - eller hyllningsartikeln - skriven av DN:s Malin Ullgren är nästan stissigt (ett av Ullgrens uttryck) angelägen att vara till lags. Artikeln pendlar mellan slangord och högintellektuella uttryck på ett synnerligen nervöst sätt, som antar jag ska vara ägnat att bryta ner alla åtskillnader i linje med Anders Johanssons och Deluezes tänkande.
Böcker från Glänta Produktion har på sistone uppmärksammats stort, kanske är de det nya Bonniers? För någon vecka sedan (12/3) skrev Lars Mikael Raattamaa i Aftonbladet om Meira Ahmemulics bok City of Names (finns inte på nätet) i en artikel som över huvud taget undvek att nämna vad det handlade om för slags bok, utan i stället gjorde en slags införstådd "simulering" av bokens stilart och sätt att ställa upp sina texter. Det enda som framgick var att det handlade om arkitektur. Gårdagens recension av City of Names i DN av Stefan Jonsson var betydligt mer informativ, men inte heller den finns på nätet. Och i gårdagens Aftonblad anklagade Magnus William-Olsson Anders Johansson för att vara "välkammad" - om det nu är en anklagelse.
Själv försökte jag få tag i Anders Johanssons bok "Nonfiction" efter att ha läst dessa artiklar. Stockholms mest välsorterade bokhandel Hedengrens hade inte fått in den, inte heller sett till den. Okej, jag lyckades bättre på Akademibokhandeln. Men kontentan är - återigen - att böcker kan vara mycket stora kultursideshändelser, fast de knappast ens existerar i sinnevärlden eller går att få tag på. Utgivningen av "Nonfiction" blir därmed en virtuell händelse i linje med Johanssons estetik. Ju mindre försäljning desto bättre, eller som Aase Berg skriver i senaste numret av 00TAL, all storsäljande litteratur är "opium för folket". Gäller det även exempelvis J. D. Salingers Räddaren i nöden?
FOTNOT: Rubriken anspelar på ett uttalande av en redaktör för tidskriften Glänta under en tidskriftsbiennal i Luleå 2004.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
5 kommentarer :
Jag har inte läst någon recension än där kritikern har stora invändningar emot boken. G-P, Expressen och Dalarnas Tidning är alla tre mycket positiva. Malin Ullgren tycker att Anders Johansson skall väljas in bland de aderton.
Storsäljande litteratur är ett opium för folket, ja den inställningen ventilerade ju även Svante Weyler och Jonas Thente i veckans avsnitt av Beckman, Olsson och Can. Thente sa att om en bok säljer i väldigt stora upplagor så är det inget för oss (på DN). Logiken var ungefär den, att om en bok når ut till så många så har den en minsta gemensam nämnare som är väldigt bred, och därmed är det en utslätad historia.
Men då gör man det ju väldigt enkelt för sig där uppe i elfenbenstornet. Till de romaner som blivit internationella storsäljare under de senaste decennierna hör till exempel Umberto Ecos "Rosens namn", Gabriel García Márquez "Hundra år av ensamhet", Paul Austers "New York-trilogin", Joyce Carol Oates "Blonde"... böcker som inte direkt kan kallas lättuggade och inställsamma.
Det finns ju olika sorters storsäljare, förvisso. Och då tänker jag på tidsaspekten, Hundra år av ensamhet rider väl på ett Nobelpris, till exempel. Räddaren i nöden fick väl inte alla att rusa till boklådorna på studs när den först kom ut. Tiden, kulten och berömmelsen har nog gjort sitt.
Många klassiker står nog också olästa i bokhyllorna.
Jag har läst många dåligt säljande böcker som säkert skulle attrahera en större publik, om bara publiken visste. Om bara publiken var intresserad.
Men Thente syftade syftade ju på Dan Brown-fenomen, läs den här boken för det har 25 miljoner andra redan gjort. Men ingen kan väl förneka att mycket som säljer stort kanske inte är dom mest genomarbetade produkterna. Det är enkla historier, om än invecklade, och man vet vad man får. Det är viktigt, att veta vad man får, inget nytt får komma nära, det kan skada.
/po
Om vi bortser från Dan Brown-fenomenet en stund... så vill jag påstå att storleken på upplagan är fullständigt irrelevant i kvalitetsbedömningen.
Skicka en kommentar