Förlåt att jag säger det, men det största problemet med att växa upp i Vällingby var faktiskt att det var så himla långt med tunnelbanan in till City!
Vällingby-Grimsta-Råcksta var som en egen isolerad värld, med rätt mycket pennalism och våld bland oss barn...
Annars var väl Vällingby Centrum och Sergels Torg som spegelbilder av varandra, var och en präglade av sina speciella mönster, Vällingby med sina stora cirklar och fontäner, Sergels Torg naturligtvis med sitt berömda triangelmönster. Jag kan känna en viss ömhet för den typen av betong med ambitioner... fast det blir ju förstås en väldigt hård ömhet.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar