Vad har landets mest inflytelserika dagstidning, Dagens Nyheter, för förhållande till poesin som konstart? När och i vilka sammanhang förekommer över huvud taget poesi i tidningen?
Ett enkelt stickprov ger en del av svaret. Under januari månad i år publicerades sammanlagt 12 dikter på familjesidan, av kända och okända poeter. Däribland Anna-Greta Sättare (f. -22), Hanserik Hjertén (f. -28) och estradpoesins grand old lady Birgitta Granberg. Även yngre poeter förekom naturligtvis, men dessa äldre etablerade eller halvetablerade namn har jag lyckats identifiera. Familjesidan innehöll också notiser om olika litterära priser och andra händelser inom det litterära fältet.
Under samma tidsperiod publicerade Kultursidan sammanlagt en dikt, "Solidaritet" av Lina Ekdahl (inom parentes sagt knappast någon av hennes bättre dikter).
Jag drar slutsatsen att familjesidan publicerar så pass mycket svensk poesi att den faktiskt kan spela en viss roll inom det litterära fältet, för att uppmärksamma och uppmuntra poeter i olika åldrar. Äldre poeter blir annars ofta av med sina bokkontrakt och skuffas undan, alldeles oavsett deras texters kvalitet, det är ett faktum och en av de tråkigare utvecklingarna på bokförlagen i dag. Min personliga åsikt är att skilda åldrar och litteratursyner bör kunna mötas - åtminstone någonstans. När inte BLM existerar är DN:s familjesida faktiskt det närmaste man kommer en sådan mötesplats.
DN:s kultursida däremot - och här skiljer den sig inte från andra stora kultursidor - har en oförmåga att fånga upp vad som rör sig inom poesin i bredare mening, den folkliga aspekten är fullständigt undanskymd. DN:s recensenter publicerar hyllningar till diktsamlingar på Bonniers, Norstedts och OEI Editör, men smakprov ur dikterna publiceras aldrig vilket gör att dikten som konstart allt mer börjar existera i ett vakuum. Författarpresentationer med en likaledes hyllande karaktär finns också med, men samma sak där, aldrig något smakprov på vad den intervjuade poeten faktiskt skriver. (Inte ens när Aase Berg var nominerad till DN:s kulturpris publicerades någon dikt av hennne i papperstidningen - läsaren hänvisades till nätet.)
Man kan ju inte gärna säga att dikter är utrymmeskrävande att publicera i tidningen! Det gjordes förr. DN hade en litteratursida, sedan länge borttagen. Även vanliga kultursidor publicerade poesi ibland, fram till för ungefär tio år sedan, då publiceringarna blev allt glesare. Varför tror inte tidningarna på den poesi de själva hyllar?
Om detta och besläktade frågor ska vi prata på ABF-huset imorgon söndag.
Uppdatering: Seminariet har nu avhållits, och jag tror att det gick bra. Det blev i alla fall en intressant och nyanserad diskussion, där betydligt fler än de tre (fyra med mig) i panelen deltog. Eventuella fiender var tillfälligt på annan ort.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
6 kommentarer :
Synd att man missade den debatten. Hade varit intressant.
Numera läser jag inte DN:s kultursida så ofta (föredrar seriesidan som ofta speglar vår samtid på ett betydligt bättre sätt).
Kan dock konstatera att det skrevs mycket mer poesi på DN:s kultursida på Lars Nyléns tid.
Du kanske menar Leif Nylén.
Hej Andreas. Jag är nu i Åbo, involverad i teologiska fakulteten här (dock inte inskriven), kanske för att stanna permanent. Det blir dock en pilgrimsvandring till mina hemtrakter i Kyrkslätt i sommar. Men så till saken. Skulle du kunna hälsa Rolf Walles och säga att jag skriver ut mig ur romantiska förbundet? Eftersom jag inte gillar att stödja mammons fordon (t.ex. storbåtarna), utan håller mig till vandringsstaven, kan jag nog inte pendla över som Bo Lundell, av rent principiella skäl, Så det blir en praktisk omöjlighet för mig att stanna kvar i förbundet. Och dessutom har jag inte råd att betala för Aurora, vill inte heller ha råd, för jag prioriterar de fattiga och utslagna.
Hej Lars! Hur är läget? Jag medverkar med ett par aforismer i Ord & Bild och skulle vilja skicka ett ex till dig. Hur når man dig bäst - ska jag skicka den till dina föräldrars adress i Kyrkslätt?
Håkan
Lars, jag förstår. Samtidigt som jag inte alls förstår. Jag känner nog ingen som genomgått en så snabb utveckling litterärt-religiöst som du, samtidigt är du lite grann tillbaka där du började just nu, om jag förstår rätt. Åbo är väl fint och kanske rätt för dig ändå. (Ja, ja, det är inte upp till mig att säga.) Om du har följt med i Stockholmstidningarna - men det har du kanske inte - är den senaste utvecklingen att skogsfolket i Skarpnäck-Bagarmossen just nu håller på att bli avhysta från sitt boende. Just under den tid du var i Stockholm klarade de sig, men nu verkar det vara "klippt" igen.
Varför du inte skulle kunna hålla kontakten med Romantiska Förbundet trots din fattigdom är lite oklart för mig (vi behöver dig!) men självklart respekterar jag ditt beslut och jag ska hälsa Rolf.
Håkan: Tack! Skicka den till mina föräldrars adress: karlbergsvägen 22, 02400 kyrkslätt, Finland. så läser jag den när jag besöker dom i sommar.
Andreas: Jo, du förstår mig nog rätt, jag är tillbaka i den kristna tro jag hade innan jag kom till Stockholm, fast den har genomgått en metamorfos. En lite spiralliknande utveckling, kan man säga.
Skicka en kommentar