Raderna

Långt innan ordet kom på modet utvecklade mina arbetsgivare en äkta företagskultur (en logo skapades, sweatshirts delades ut till den anställda, konferensresor till Turkiet anordnades). Det är ett högpresterande företag med avundsvärt anseende i branschen; på alla sätt och vis ett schysst jobb. Jag kan begripligt nog inte säga upp mig av en nyck.
Klockan är tio på förmiddagen. Jag sitter på ett vitt och lugnt kontor mittemot en kille som är lite yngre än jag och som just börjat på företaget. Jag tror att han heter Bernhard. Hans medlemåttighet är påfrestande. Han talar oavbrutet om stålar och placeringar: aktiefonder, obligationer, bostadssparande...Allt går till det. Han räknar med en löneförhöjning något högre än inflationen. Han gör mig trött, jag orkar inte riktigt svara honom. Hans mustasch rör sig.

Michel Houellebecq
Ur: Konkurrens till döds 2002
_______________________

Jag tycker mer och mer om Houllebecq. Den cyniska sårade känsliga jäveln, som visar precis hur tomt samhällslandskapet ser ut, efter många ansträngningar att göra oss enbart till varor. Till dem som är det de köper.
En accelererande Köp-Hybris som just den senaste tiden mött sin Nemesis. En halv depression som inte skulle förekomma i Milton Friedmans marknadsexpansioner, var det sagt. Och se hur det blev.
Och som vanligt kommer de allra rikaste att svindla sig undan från dem som "bara" förköpt sig. Levt över sina tillgångar. Även det modernt. Påstods det. Som om det nästan skulle löna sig att leva på lån.
Houllebecq ska man läsa. Jag har läst honom framifrån och bakåt, och finner att debutromanen redan innehåller allt, och på ett enklare, mer genomsiktigt sätt.
Konkurrens till döds är översatt av Kennet Klemets.