Rapport från återvinningen

Lördagskvällen till ära tog jag mig för att knalla iväg med tre kassar återvinningsjox. Det var en rätt trevlig promenad, ett fint duggregn föll och grannarna har allaredan julpyntat sina balkonger och fönster med lampor, stjärnor och ljusslingor. Jag sjöng "Child of the Moon" för mig själv och tänkte på att texten är lite vacker: "The wind blows rain into my face, the sun glows at the end of the highway ..."

Men sedan! När jag kom fram! Då såg det värre ut än vanligt vid återvinningsbubborna. En stor fet plaststekbräda låg på marken (nej, vad heter det? nu fick jag hjärnsläpp ... skärbräda menar jag förstås), ett keramikfat stod ovanpå plastbehållaren och sist men inte minst fann jag, lutat mot metallbubban, en stomme till en trasig solstol plus någon sorts snirkligt rör med en strömbrytare på och elsladdar stickandes ut i ena änden.

Trots att jag var mol allena i mörkret hörde jag mig själv säga: "Och vad tror ni det där är, jävla puckon?" Och sedan tänkte jag att jag kommer att bli en sådan där konstig tant som går omkring och muttrar och pratar högt för sig själv. Och sedan kom jag på att jag är en konstig tant som går omkring och muttrar och pratar högt för sig själv.