Åsa Beckman hyllar språkmaterialismen i DN, fast utan att använda just det ordet (begreppet Sprawl kommer vi dock inte undan).
Jag läser det som en slags pendang till Aase Bergs tidigare översiktsartikel över lyrikhösten, men Åsa Beckman tar upp hela lyrikåret i stället vilket hon påstår varit ovanligt starkt (jag kanske är av en annan åsikt där). Genom att låta artikeln omfatta hela årets utgivning får hon också möjlighet att ta upp Anna Hallbergs "Mil" från i våras.
Där Aase Berg fokuserade på temat makt/kontroll fokuserar Åsa Beckman i stället på hur poeterna förhåller sig till förorten... vilket naturligtvis är en ingång så god som någon. Den ligger också väldigt väl i linje med framförallt Raattamaas självförståelse.
Anmärkningsvärt är att Åsa Beckman - själv en profilerad DN-skribent - väljer att lyfta fram en annan profilerad DN-skribent och lyrikkritiker, nämligen Anna Hallberg. Två av tre lyriker som hon tar upp är dessutom medlemmar av OEI:s redaktion (Hallberg och Jönson). Den tredje (Raattamaa) har, om jag inte misstar mig, varit det. Ryktet om OEI:s inflytande på svensk poesi är visst kraftigt överdrivet, eller hur var det nu?
Nå, det är en intressant artikel, men den visar väldigt tydligt och väldigt akut hur en enda litterär tendens helt tillåts dominera sin samtid.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
4 kommentarer :
det stinker nepotism
Men både Jörgen Lind o Bruno K uppmärksammas ju i anslutning till artikeln, dock på ett hörn. Jörgen Lind får alltid för lite uppmärksamhet.
Ja, du har rätt i mycket av det du skriver, Andreas. Sverige är litet och alla envisas med att trängas i samma fårskock: den som råkar ha mest ull för tillfället. Just nu är det OEI och den synen på poesi som gäller och det är trist och tjatigt att varenda kotte som vill verka lite cool och duktig absolut ska haka på.
Du nämner inte att samtliga tre poeter du nämner i samband med OEI faktiskt är utgivan på BONNIERS inte Oei... Tänkvärt att reflektera över? Eller? För är det inte så att inflytandet över den samtida poesin borde lägga på Bonniers istället?
Skicka en kommentar