Får Maria vara helig?

Viktig artikel av Ebba Witt-Brattström om Historiska Museets pågående Maria-utställning. (Maria – Drömmen om kvinnan pågår ända till november 2009.) Ebba Witt-Brattström utgår från utställningens synnerligen samtidskorrekta bild av Maria, men går sedan vidare till de större frågorna kring vad hon uppfattar som feministers ”självhat” och nedvärderande av kvinnliga erfarenheter genom historien.

Några belysande citat:
”Den här utställningen är nämligen ideologisk mer än kulturhistorisk. Den skriver om den kristna frälsningshistorien till en nutidssvensk, genuspolitiskt korrekt berättelse om kränkta kvinnor. Den sätter Jungfru Maria på de anklagades bänk och nekar henne försvarsadvokater. Domen lyder: Mariabilden tvingar kvinnor till passivitet och underkastelse, den skuldbelägger deras sexualitet, idealiserar moderskapet samt sprider den falska och otidsenliga läran om könsskillnad.
/…/ här opererar den historierevisionism som man trodde var ett minne blott efter Sovjetunionens kollaps och murens fall.”

Jag kan inte säga annat än att jag håller med henne. Kanske dags att ändå säga något mer om den här utställningen nu, vars inramning och beledsagande texter jag länge har retat mig på. (Konsthistoriskt sett är det ju en fin utställning, men genom det perspektiv de medeltida Maria-skulpturerna sätts in i vrids den till något annat, ungefär som Ebba Witt-Brattström beskriver.)

Av Maria Sveland som debattör och författare väntar jag mig inget annat än att hon ska ta avstånd från bebådelsen som företeelse inom kristendomen, även om jag tycker det är väldigt grovt att utmåla bebådelsen som en våldtäkt.

Att en präst inom Svenska Kyrkan (tillika biskopskandidat i Stockholms stift!) också hon verkar ta avstånd från Bibelns skildring av bebådelsen och jungfrufödseln är för mig än värre. Det betyder ju att hon tar avstånd också från trosbekännelsen (varav jungfrufödseln är en del); varför ska hon då hämta sin lön från Svenska kyrkan?

Här ett citat av prästen Eva Brunne från utställningen (Ebba Witt-Brattström citerar andra rader):
”Maria har kallats jungfru av dem som ser det viktigt att Jesus var Guds son och att han hade kommit till genom ett gudomligt ingripande utan en mans inblandning. En kvinna som föder Guds son skall stå över mänsklig sexualitet. För andra har jungfru tolkats som det ordet faktiskt betyder: ung kvinna”.

Det är en aning garderat skrivet men går ändå inte att missförstå; Eva Brunne väljer ”det förnuftiga” alternativ två, Jungfru Maria var helt enkelt en ung kvinna (vilken som helst?). Det betyder också att Eva Brunne inte tror på Bibelns underverk. Av en präst väntar jag mig som sagt något annat. Men kanske inte längre av Svenska kyrkan.

Vad skulle Mare Kandre ha sagt om detta? Frågan intresserar mig faktiskt. Hon gav ju ut diktsamlingen ”Bebådelsen”; en stolt och vacker diktsamling om en ung kvinnas samtidiga kvinnoblivande och havandeskap. I dikterna finns det plats för den känsla av mysterium och bävan, som saknas eller närmast hånas på Maria-utställningen.

Imorgon söndag ska för övrigt frågeställningen "Var Maria feminist?" debatteras på S:t Katharinastiftelsen.