Vad minns man egentligen från omgörningen av SvD? Vad gäller första numret i den nya formen (fredag 28/8) lägger jag märke till följande: Två krönikor om handsprit (en nyhetskrönika av Anna Larsson och en nöjesdito av Hanna Fahl), ännu en nöjesartikel om Swedish House Mafia (på temat "världskända i utlandet men okända i Sverige") samt att DN:s förre konstkritiker Lars O Ericsson gör comeback som krönikör i SvD, efter sitt inhopp i Figurations-debatten. Detta, tillsammans med SvD:s uttalade ambition att göra lördagen till dagen för litterära satsningar och den tydliga satsningen på fredagen som nöjesdag, gör SvD alltmer till en kopia av DN. (SvD:s särprägel i kulturdelen har väl annars tidigare varit att ha mycket material om litteratur oavsett veckodag.) Men det är väl inte konstigare än att socialdemokraterna och moderaterna allt mer har kommit att snegla på varandra. Annars: en läsvärd recension av Anna Jörgendotters "Bergets döttrar" av Magnus Eriksson.
Positivt är möjligen att SvD innehåller ungefär samma material som DN men går snabbare att läsa.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar