Som jag skrivit tidigare i bloggen är jag mer uppmärksammad som poet i Finland än i Sverige. Min diktsamling Muntliga dikter har i alla fall fått ett bättre bemötande på andra sidan Östersjön (i Sverige har den inte fått något bemötande alls, den ses nog mer som en kuriositet). Meningslöst att spekulera över varför, och eget beröm luktar dessutom illa, brukar det heta med viss rätt. Hur som helst har nu även finska (men svenskspråkiga) Vasabladet recenserat min bok, så sent som den 20 september i år, vilket är över ett år efter utgivandet! Jag citerar från Johanna Fagerströms initierade recension:
”Björsten är en betraktare som på ett befriande opretentiöst sätt skriver om livets villkor, kärleken och samhället. Om det som berör oss alla, ni vet. /…/
Andreas Björstens stil är avskalad och rak, emellanåt på gränsen till det banala. Och det är just därför hans dikter är så berörande. Livet är som bekant fyllt av trivialiteter, såväl plågsamma som lustfyllda.
Detta fångar Björsten som är en mästare på det stora i det lilla, en poet som tar ut svängarna där det inte finns något svängrum.”
Detta är, vill jag påstå, mycket träffande! Det är därmed den bästa recension jag hittills har fått efter cirka tjugo års verksamhet som poet. Den innehåller också några nycklar till varför Muntliga dikter har väckt så föga intresse på svenska kultursidor
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar