Att så många tackade nej till att skriva dikter till prinsessbröllopet – bara elva av trettio ställer upp – tycker jag var glädjande. Att Bruno K. Öijer inte ville var kanske väntat, men att flera andra surnade till och tog i på skarpen inger gott hopp för framtiden.
Sedan kan man ju undra lite över mannen bakom projektet, Liljevalchschefen Mårten Castenfors, som enligt DN ser alltihop som en liten lustifikation och menar att kärleksdikter egentligen är något "otidsenligt och bisarrt". Oavsett kungahuset, varför skulle man som seriös poet vilja skriva under på någonting sådant?
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
2 kommentarer :
Men alltså, elva av trettio tillfrågade tackar ja, jag tycker det är en ganska hög andel! Man får ju tänka på att de flesta nutida svenska poeter knappast har kompetensen att skriva en kärleksdikt, speciellt inte på beställning. Detta oavsett sammanhanget (som jag ju själv tycker är ganska fånigt). Men en ny antologi med kärleksdikter skulle sannerligen behövas, frikopplat från de kungliga naturligtvis.
Hehe, tja, är glaset fullt till två tredjedelar eller börjar det bli tomt, det beror ju på hur man ser det ...
Skicka en kommentar