Varför döper man ett ställe till Café Sodom? När det redan har ett bra och välfungerande namn sedan många år, nämligen Café Soda?
Visst, de Sades svenske utgivare Carl-Michael Edenborg måste väl profilera sig som libertin (se DN 6 april där Café Sodom presenteras som ett fik för ”frisinnade libertiner”) men associationerna är för mig entydigt negativa.
Det bibliska Sodom var inget trevligt ställe (se 1 Mosebok, kap 19) där främlingar regelmässigt utsattes för homosexuella våldtäkter eller över huvud taget krav på sexuella tjänster. Inte heller ger väl Pasolini/de Sade någon speciellt positiv bild? För mig blir det bara fånigt att uppkalla ett café – som väl borde vara ett ställe för avkoppling och stillsam kraftsamling – efter ett så helvetiskt ställe. Efter oss syndafloden, liksom. Jag längtar efter en plats som inte tvångsmässigt åsätter sig stämpeln som libertinernas favorittillhåll. Men ett sådant café kan väl aldrig bli ”inne”? Säg inte det. Café Soda på Bellmansgatan i Stockholm hade i all stillsamhet sin publik sedan 1937.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
2 kommentarer :
Café Soda fanns bara i drygt tio år. Men det är nog sant att du bör undvika Café Sodom: det finns faktiskt en reell risk att främlingar kommer att utsättas för homosexuella våldtäkter där.
Att (ny)öppna ett café vars namn bygger på en göteborgsk ordvits är kanske ingen lysande idé.
Skicka en kommentar